*Mm' s' . .t,.a Tímš/30161*STELLA är medlemstidningen utgiven av och för STAR, Stockholms Amatörastronomer.Tidningen utkommer med cza 300 ex, 3 gånger per år.

REDAKTÖR och ansvarig utgivare är Hasse Hellberg, Lofotengatan 16, 164 33 Kista.

ALLA BIDRAG ÄR VÄLKOMNA. Redaktören förbehåller sig rätten att, i samråd med författaren, redigeraartiklar och bilder så att de passar det aktuella numret. Är du tveksam om materialet passar, ring och hör medredaktören. Tala om hur du vill ha din artikel.

Medlem i STAR blir man genom att betala in årsavgiften till STARs Plusgirokonto 70 87 05 - 9. För 2009 gällerföljande avgifter: 100 kr för dem som är under 26 år, 150 kr för övriga. För ytterligare 190 kr kan man även blimedlem av Svenska Astronomiska Sällskapet och få tidskriften Populär Astronomi. Detta förmånliga erbjudande(rabatt 50 kr) gäller endast för STAR-medlemmar, som betalar avgiften till STARs Plusgirokonto. Glöm ej att angenamn, adress och födelseår på inbetalningen. Gärna även telefonnummer och mailadress.

Föreningen förfogar över två observatorier i Stockholmstrakten: ett i Saltsjöbaden och ett i vår klubblokalMagnethuset på Observatoriekullen. STAR anordnar föredrag, bild- och filmvisningar, astronomiska observationer,astrofoto, teleskopbygge, vanlig mötesverksamhet m.m. På måndagar kl 1900, utom under helg och skollov, hållerSTAR öppet i Magnethuset för varande och blivande medlemmar.

Föreningen är en underavdelning till Svenska Astronomiska Sällskapet och är också ansluten till Förbundet UngaForskare, som särskilt vänder sig till ungdomar under 26 år.

Ilar du frågor? Korn till oss, skriv eller ring:STAR, Stockholms Amatörastronomer, Drottninggatan 120, 113 60 STOCKHOLMWWW.starastro.orgTelefon 08 - 32 10 96 (måndagar kl 19 - 20 svarar troligen någon)

STAR:s styrelse och övriga funktionärer 2009

OrdförandeNils-Erik ”Nippe” OlssonFregattvägen 3132 46 Saltsjö-BooTel hem 08-715 62 52Mobil 070-517 62 52nilserik.olsson@telia.com

Vice ordförandePeter MattissonTegelbruksvägen 10A126 32 HägerstenTel hem 08-726 97 90peter_stargazer@hotrnail.com

Kassör, nyckelansvarig,Obs-chef SaltisGunnar LövsundKolartorpsvägen 26136 48 HandenTel hem 08-777 40 40Mobil 070-657 15 66gunnar.lovsund@te1ia.com

SekreterareMats MattssonLodjurets gata 225136 64 HaningeTel hem 08-777 78 48matmat@te1ia.com

StyrelseledamotRickard BillerydStrandliden 57165 61 HässelbyTel hem 08-38 33 77Mobil 070-728 05 35rickard.star@telia.com

StyrelseledamotGöte FlodqvistCigarrvägen 19, 1 tr123 57 FarstaTel hem 08-604 16 02Tel arb 08-585 862 73gotflo@ebox.tninet.se

StyrelseledamotJohnny RönnbergYtterbyvägen 4B, 1 tr192 76 SollentunaMobil 0707-99 42 92johnny@johnnyronnberg.com

StyrelseledamotBjörn GirnlePer Lindeströms väg 72121 46 JohanneshovTel hem 08-39 51 25Mobil 0704-38 54 86b.gim1e@comhem.se

StyrelseledamotUlf LarssonEssingeringen 22B, 7 tr112 64 StockholmTel hem 08-545 603 60ulf.1arsson.essingen@telia.com

Obs-chef MagnethusetCurt OlssonNimrodsgatan 17, 1 tr115 42 StockhohnTel hem 08-664 21 90Tel arb 08-764 19 85curt.olsson@telia.com

Obs-chef Gamlaobservatoriet, valberedningBo ZachrissonBirkagatan 2113 36 StockholmTel hem 08-31 02 33Mobil 070-31 00 289bo@zac.se

ValberedningJohan OlzénTorggatan 20B, 3 tr745 35 Enköpingjohanolzen@telia.com

RedaktörIlans HellbergLofotengatan 16164 33 KistaTel hem 08-751 37 89Mobil 070-338 10 25

RevisorLeif LundgrenRingvägen 82, 5 tr118 60 StockholmTel hem 08-714 80 80Tel arb 08-555 037 961eif.1undgren@hotmail.com

RevisorChrister FribergMobil 070-723 04 90cluisterfi'iberg@bredband.net

WebmasterJonas NordinSnapphanevägen 208, 2 tr175 55 JärfällaTel hem 08-580 377 49jonas@starastro.org

-- iX Ledare år ___-u är det fredag och jag har kommit hemfrån en visning i Observatoriemuseetskupol. Gästerna var ett sällskap som firade

en 60-årings födelsedag.

De här visningarna är väldigt roliga eftersom män-niskoma är glada, klädda för fest och mycket för-väntansfulla. Även jag har förväntningar och är litepirrig inför uppgiften. Risken att göra bort sig ärnämligen ganska stor, festen får ju inte förstöras aven sur eller trilskande guide. Är vädret som ikväll,mulet, är risken än större eftersom det måste pratasen hel del. Pirrigheten var alltså befogad så humö-ret måste vara på topp och minnet ännu bättre. Skajag vara uppriktig måste jag säga att jag får en näs-tan lika stor kick av en sådan här utmaning som jagfår när jag står och tittar i teleskopet och ser stjär-nor, nebulosor och annat i okularet. Alla sinnen blirpå helspänn och jag är helt koncentrerade på det jagser. Kommer någon och stör blir jag irriterad ellermärker inte den som kommer. När jag har en vis-ning har ju gästerna en förväntning på något extrasom förgyller festen som starter eller en bra avslut-ning. I det här fallet var visningen innan deras mid-dag så det gällde att inte fördjupa sig i detaljer. Nikan ju tänka er själva hur ni skulle reagera om gui-den står stel som en pinne med nerdragna mungiporoch rabblar detaljerade fakta som en bandspelareutan att visa något som helst kroppsspråk ellerengagemang. Inte så kul när man är laddad för attha fest. Till min stora glädje verkade alla nöjda ochglada efteråt och jag kunde sätta mig på museetstrapp och koppla av en stund precis som jag gör nären observationskväll eller - natt är slut. Kroppenmåste få en stund då den går ner i varv och samlaihop alla intryck innan det är läggdags. På någotsätt känns det som om jag är privilegierad som kankänna så här. Vad det beror på vet jag inte och skasäkerligen inte bry mig heller för jag behöver juinte kunna eller veta allt.

En sak jag ofta lägger märke till är att jag inte ärensam i STAR om att gå upp i varv så fort astrono-mi kommer på tal. Många medlemmar jag träffarreagera på precis samma sätt. Varför är det så? Enförklaring kan vara att det är engagerade människori STAR. En annan orsak är att allt som har med ast-ronomi att göra är så fantastiskt så man bara intekan vara oberörd. Visst måste det vara så? Vi korn-mer ju från någonstans i universum eller kanskefrån många olika platser. Tiden är ju lång sedan

skapelsen och vi är bara en liten fjutt i det stora all-tet. Tanken svindlar varje gång jag tänker den tan-ken och jag känner att något händer i kroppen.Läser jag en bok eller tidningsartikel om rymdenoch allt som firms där så kommer den här behagli-ga känslan. Lägger jag mig på gräsmattan och barastirrar rätt ut i rymden så kommer samma känslamen då mycket starkare. Får jag en fråga per e-posteller vid ett samtal så går jag igång på nästansamma sätt.

Den här känslan funderar jag på lite då och då. Ärdet fler i STAR som gör samma sak, eller känner nunär ni läser om mina känslor att ni får samma kick-ar? Berätta gärna för mig eller andra för det är ettspännande ämne som jag tror kan leda till någotintressant. Det behöver inte vara bara just, den där,gången som var som bäst. Vilken gång som helstgår precis lika bra. Ett annat alternativ är att skrivaom det i STELLA precis som jag gör nu.

En annan intressant sak är vårterminen 2010 somnu har ett färdigt program som följer med det härnumret av STELLA. Vi har lagt ner mycket jobb påatt få till något som vi hoppas och tror intresseraralla medlemmar. Alla kanske inte har intresse avvarje måndag men vi tror och hoppas att alla finnernågra punkter så intressanta så ni kommer tillMagnethuset.

Måndagen den 22 februari 2010 klockan 1900 harSTAR årsmöte i Magnethuset. Se kallelse och dag-ordningen på baksidan av programmet. Det vorefantastiskt kul om Magnethuset blir fullt av med-lemmar som kommer för att göra sin röst hörd. Detmåste finnas massor av tankar om STAR som pas-sar att skicka in som en motion eller att sägas på ettårsmöte. Många tycker att årsmöten är ganska såtrista. Men tänk på vad jag skrivit här ovan om attSTAR består av engagerade medlemmar som gärnapratar astronomi till kaffet när årsmötet är slut.Kom dessutom ihåg att den som försöker alltid haren större chans att lyckas än den som inte görnågonting alls.

Ni som skickar in motioner ska komma ihåg att deska vara styrelsen tillhanda en månad före årsmötetenligt våra stadgar.

Nils-Erik OlssonOrdförande i STAR

Omslag; bilden visar Vintergatans centralare delar från Namibia. Läs vidare i artikeln “Stjärnljusti mörkaste Afrika” i detta nummer av Stella. foto Göte Flodqvist.

3

_ i? HänliStar tå? _Föredrag av A. BrandekerDen 26:e oktober höll STAR-medlemmen ochyrkesastronomen Alexis Brandeker ett föredrag iMagnethuset betitlat ”Unga stjärnors liv och derasförhållanden”. Det handlade inte om popstjärnorsskandalösa liv, men riktiga stjämors liv kan ocksåvara våldsamt. De frågeställningar som behandla-des var följande:

- Nybildas stjärnor?- Var sker nybildning av stjärnor?- Hur sker nybildningen?- Vilka är relationerna mellan nybildade stjärnor?

Visst nybildas stjärnor. Det sker huvudsakligen igalaxarmar (täthet 106 molekyler/m3) och i enormainterstellära stoftmoln med en täthet på 1011 mole-kyler/m3. I stoftmolnen klumpar stoftet ihop sig tillskivor - insamlingsskivor - som roterar. Till slutblir massan så stor att en gravitationell kollaps sker.Blir då tryck och temperatur tillräckligt stora star-tas kärnreaktioner där väte omvandlas till helium.Alexis visade en intressant datorsimulering överförloppet, som kan ta hundratusentals år. De flestanya stjärnor är små, jämförbara med solens storlek.Endast några få blir riktigt stora. I regel bildas tvåeller flera stjärnor samtidigt i samma område ochkan då bli dubbel- eller multipelstjämsystem.

Alexis förklarade att stjärnornas utveckling kanillustreras i HR-diagrammet (HR = Hertzsprung-Russel). Livslängden för en stjärna beror på dessmassa. Ju större massa desto kortare livslängd.

Runt nya stjärnor finns ofta en ring eller skiva avstoft som blivit över från stjärnbildningen. Här kandet bildas planeter. Hittills har man funnit 374 exo-planeter, dvs planeter runt andra stjärnor än vår sol.Dessa är då stora som Jupiter eller större. Än sålänge räcker våra instrument inte till för att kunnase så små planeter som jorden. En fundering mankan ha är hur eventuellt liv på en exoplanet påver-kas om planeten befinner sig i ett dubbelstjärn-system. Är det negativt eller positivt?

text och foto: Åke Karlsson, Gunnar Lövsund4

Prisvinnare gästar STARDen 29:e oktober hade vi turen att förutom det avi-serade föredraget av Alexis Brandeker även få lyss-na till Mr Babak Tafreshi. Han är den ene av åretstvå vinnare av det ansedda Lennart Nilsson Awardoch var i Stockholm just för att motta priset. Babakkommer från Iran och driver ett projekt, som heter”The World At Night” (TWAN). Detta projektengagerar ett 40-ta1 fotografer i toppklass och harsom syfte att genom bilder tagna från olika platseri världen visa att det är samma himmel vi ser obe-roende av nationsgränser. Bilderna visas på olikautställningar och man hoppas kunna bidra till stör-re förståelse för att vi alla bor på samma planet.Babak är aktiv amatörastronom, vilket var ett avskälen till att han ville komma till STAR. De bilderur TWANs kollektion han visade var verkligen fan-tastiska. Läs gärna mer om TWAN på www.twa-night.org .

Babak Tafreshí tar glatt emot en STAR-tröja av ord-förande Nippe Olsson

AT NIGHT'l'wanighnorg i

ínvf'u u m :night.org à. I j'

Balm/i Tafrßln' ~¿- _

I' “i text“i “ och

fotoGunnarLövsund,Mats

. Mattsson

Solförmörkelsekväll

Kvällen den 16:e november var vikt åt årets långasolförmörkelse den 21:a juli. Göte Flodqvist ochBengt Rutersten berättade om sina upplevelser itrakten av Shanghai i Kina. Vädret var dock intenådigt. I stället för strålande sol på förmörkelseda-gen fick man strilande regn. Själva Kinaresan somde gjorde med olika researrangörer hade dock varitlyckad som tur var.

Medlemsavgift 2010

Peter Mattisson hade TUR

Peter Mattisson kunde i alla fall berätta om sin turmed vädret ombord på ett kryssningsfartyg sydostom Japan. Han och de andra ombord hade tagitmånga fina bilder på förmörkelsen. På nästa sidahär i STELLA kan du läsa mer om Peters resa.

t text och foto: Gunnar Lövsund

Bengt Rutersten hade otur

i +

Med detta nummer av Stella följer ett Plusgiroinbetalningskort. Det betyder att det nu är dags attbetala medlemsavgiften till STAR fór år 2007. Betala senast 2010-01-31.

Medlemsavgiften för 2010 är oförändrat 150 kr om du har fyllt 26 år, annars 100 kr.

Du kan också via STAR bli medlem till rabatterat pris i Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) ochfå tidskrifien Populär Astronomi med 4 nr per år. Du lägger då till 190 kr.

Medlemsavgët STAR STAR + SASUnder 26 år 100 kr 100 + 190 =290 krFyllt 26 år 150 kr 150+ 190=340 kr

Avgiften betalas till Postgirokonto 70 87 05-9 med bifogat kort eller på annat sätt. Glöm inte att uppgeditt namn och adress, annars vet jag inte vem betalningen avser. Samtidigt fårjag en kontroll på attmedlemsregistret är korrekt, så du inte missar något nummer av Stella.

Om du inte fått något inbetalningskort betyder det att du antingen betalat avgiften efter 2009-10-01eller är hedersmedlem, klubb eller institution.

Med vänlig hälsningKassören

Ärhundradets Solförmörkelseav Peter Mattisson

redan efter den totala solförrnörkelsen den 29mars 2006 i Antalya Turkiet. Sekundema efter

den tredje kontakten kommer automatiskt frågan ”när ärnästa förmörkelse?” Den skulle äga rum den 1 augusti2008 men vi bestämde oss för att hoppa över denna sol-förmörkelse då det visade sig att den till stor del skullevara synlig från Sibirien med en längd på ca två minuter.Vi blev mer intresserade av den stora solförrnörkelsen iKina 2009. Denna skulle trots allt vara den längsta sol-förrnörkelsen detta århundrade med en längd på 6 minu-ter och 39 sekunder. Eftersom jag länge velat se Kina såkändes det naturligt att fokusera på denna solförmörkel-se som vårt nästa mål. Efter lite efterforskningar på FredEspenaks hemsida MrEclipse.com så visade det sig attpunkten för den längsta totaliteten (Point of GreatestEclipse) låg en bra bit öster om Kina mitt ute i StillaHavet. Detta var en besvikelse då jag länge trott attdenna punkt låg i Kina. Saken gjordes inte bättre av denusla väderprognosen för Kina i juli. Solförmörkelsensammanfaller nämligen med monsunperioden vilketresulterar i mycket hög fuktighet, regn och cykloner därsannolikheten för klart väder endast är 50 %. Jag blevskeptisk till att genomföra resan med så låga odds, detrör sig om en hel del pengar trots allt. Jag lade dessa pla-ner på hyllan och med tiden så tycktes denna resa alltmeravlägsen. Tills jag en dag i februari 2009 upptäckteresearrangören Mayhugh Travel som hade chartratkryssningsfartyget Costa Classica från det Italienskarederiet Costa Cruises. Jag kontaktade Roy Mayhughsom driver företaget tillsammans med sin fru, han berät-tade att han har chartrat hela fartyget för ett enda syfte,att resa till point of greatest eclipse. Han avgör till stordel var fartyget åker så länge vädret tillåter. Om vädretinte är klart vid den primära observationsplatsen så harvi 2500 km av centrallinje att välja på, fartyget kan nåvilken punkt som helst längs denna sträcka från straxutanför Shanghai till 800 km öster om Iwo Jima. Mankan aldrig garantera någonting, men jag skulle bli myck-et förvånad om vi inte skulle få se solförmörkelsen sahan. Detta avgjorde saken! Jag bokade hela paketet, en12 dagars kryssning som inkluderar besök till denSydkoreanska ön Cheju, samt Kagoshima och Kobe iJapan. Kryssningen avslutas med fyra dagar i Beijing.Detta lät som en bra kompromiss och gav oss samtidigtmaximal chans att få se den längsta solförmörkelsenunder detta århundrade. Det dröjer ända tills den 13 juni,2132 innan vi får se en som är längre. Den kommer attvara i 6 minuter och 55 sekunder.

P laneringen av denna solförmörkelseresa började

AvresaVi startade från Arlanda den 14 juli och landade i Beijingden 15 juli kl 12:00 lokal tid. Vi var lite oroliga över attvi skulle råka fastna i karantän i Beijing efter att ha lästnyheter om att folk placerats i karantän på hotell i 7dagar av de Kinesiska myndigheterna som tog svininflu-ensan på största allvar. Efter att vi landat var samtliga

6

passagerare tvungna att sitta kvar i stolarna medans spe-ciella kontrollanter klev ombord för att kontrollera tem-peraturen på alla passagerare med infraröda temperatur-mätare. Inte nog med att personen som tros ha virusetsätts i karantän, även de passagerare som suttit inom 3rader från någon med feber skulle också placeras i karan-tän. Det var därför med stor lättnad som vi tog emotbeskedet av kapten att vi fått klartecken att gå av flyg-planet. Med detta hinder ur vägen tog vi in på hotelletsom även de kontrollerade temperaturen på alla gästermed infraröd kamera vid entrén.

Dag 1 - Avgång TianjinKryssningsfartyget avgick den 17 juli så vi passade påatt se oss omkring i Beijing på egen hand under tiden.Tidigt på morgonen den 17 juli blev vi upphämtade avbussar som skulle ta oss till hamnstaden Tianjin, sommed sina 11,5 miljoner invånare är Kinas sjätte störstastad. Tianjin ligger 110 km söder om Beijing och buss-resan tog 3 timmar. Väl framme vid hamnterminalen såfick vi genomgå en lång och mödosam process av kon-troller, fylla i papper och stå i kö innan vi äntligen fickgå ombord på Costa Classica. Det visade sig att anled-ningen till den långa väntetiden var att fartygets ankomsthade blivit försenad 5 timmar pågrund av en storm ochdetta orsakade logistiska problem då de först måste låtal500 passagerare stiga av innan de kunde låta oss gåombord. Men detta gjorde oss inte så mycket eftersom vinu var ombord på fartyget och det enda vi nu behövdebekymra oss för var vädret.Costa Classica har kapacitet för 1680 passagerare och617 besättningsmän. På denna kryssning fanns det 953passagerare. Fartyget var faktiskt fullbokat fram till sep-tember 2008, men efter den globala finanskrisen såavbokades 80 % av hyttema. Vilket var tur för oss somannars inte hade fått plats på fartyget, inget ont som harnågot gott med sig. Dessa 953 passagerare var fördelan-de enligt följande: USA 80 %, England 49 %, Canada 4%, Tyskland 1,7 %. Australien 1,1 %, Japan 1 %.Resterande procent var fördelade över övriga Europa därvi tre (Jag, min far och Jonas) var de enda passagerarnafrån Sverige som utgjorde 0,3 % av passagerarna. Vistötte på en familj från Norge med två barn och enligtuppgift så fanns det tre passagerare från Danmark som vialdrig träffade. Norden var milt uttryck i minoritet pådenna kryssning.

Dag 3 - Cheju SydkoreaDen 19 juli anländer vi till Cheju en ö söder omSydkorea som är ett populärt resmål för sydkoreanersom åker dit på bröllopsresa. Det finns ett populärt tale-sätt i Seoul, ”Made in Cheju born in Seoul” som syftarpå att det är i Cheju som alla Seoul invånare tillverkas.Man kan säga att Cheju är Sydkoreas motsvarighet tillHawaii. Vi valde att besöka Manjanggul som är en avvärldens längsta lava tub grottor. Denna lava tunnel är 13kni lång men endast l km är öppen för turisterna. I slu-

tet på denna promenad möts vi av en 7 m hög lavapela- Are. Temperaturen i tunneln är svala 10 grader, när vikommer upp till ytan igen så slår en vägg av hetta motoss då temperaturenär 35 grader utomhus med en luft-fuktighet på 80 %. Efter detta äventyr gör vi lite sight'-seeing i Jeju City. Sedan återvänder vi till fartyget för ensvalkande dusch och-middag. Eftersom Costa Classica iprincip är en flytande astronomi klubb med 953 solför-mörkelse fanatiker ombord så finns det gott om experterinom olika områden som håller föreläsningar varje dag.En av dessa föreläsare var Babak Tafreshi som är grun-daren till TWAN (The World At Night) Han höll en före-läsning om astrofoto med inriktning på solförrnörkelser.Han höll även en föreläsning om TWAN och visade devackra bilder han och andra medlemmar tagit av stjäm-himlen från hela världen. Om namnet låter bekant så ärdet kanske för att Babak nyligen utsågs till vinnare av”Lennart Nilsson Award” tillsammans med CarolynPorco. Han hade vänligheten att besöka STAR den 26oktober i samband med prisceremonin den 28 oktobervilket var en oväntad och trevlig överraskning

Dag 4 - Kagoshima JapanMorgonen den 20 juli ankom vi till Kagoshima i Japan,sista anhalten innan solförmörkelsen. Vi passade på attgöra en utflykt till Uchinoura Space Center som fram till2003 var känt som Kagoshima Space Center. UchinouraSpace Center togs i bruk 1962 och var Japans första rym«dbas för raketuppskjutningar. Det var härifrån som Japan1970 skickade upp sin första satellit ”Osurni” och harsedan 1962 skjutit upp mer än 380 raketer och 26 satte-liter och rymdsonder. Bussresan dit tog 2,5 timmarinklusive färd med bilfärja som passerade den aktiva vul-kanen Sakurajima. Detta innebar att vi fick väldigt litetid på oss att utforska rymdcentret. Det mest imponeran-de var att få se uppskjutningsrampen för den stora M-5raketen som användes bl.a. att skjuta upp Japans förstasond till Mars. För närvarande används inte denna basför att skjuta upp raketer då man arbetar med att utveck-la en mer avancerad typ av fast bränsle raket som ska taöver efter den äldre M-5 raketen. Efter denna utflyktlämnade vi Kagoshima och fartyget passerade på kvällenTanegashima Space Center som är Japans nyaste rymd-

VST WIIÅ'I'-_ PARIM ,

1I 1

I _ lamrttflnttism. i Y '- ffi'm. 4 lh ,Peter och Jonas vid Uchinoura Space Center. I bakgrun-den syns en M-5 raket.

bas. Det är härifrån Japan skjuter upp alla sina raketerinklusive den .stora HII-B raketen somV nyligen skickadeupp den obemannade lastfarkosten (HTV) H-II TransferVehicle till rymdstationen ISS. Vi passerade på avståndoch det var skymning så man kunde nätt och jämt urskil-ja uppskjutningsrampema och den stora byggnad kalladVehicle Assembly Building (VAB) där de monterar ihopraketema.

Dag 5 - Mot CentrallinjenLivet ombord Costa Classica börjar bli rutin. Man lyss-nar på astronomi och solförrnörkelse föreläsningar, ätergod mat, avnjuter underhållande shower i teatern påkvällarna, pratar med andra eclipse chasers om tidigaresolförrnörkelseresor, kameror, astrofoto m.m. Det är den21 juli, dagen före den stora dagen. I dagens programingår en generalrepetition inför solförmörkelsen. Royhar ordnat så att fartyget kommer att hålla samma kursoch hastighet vid exakt samma tidpunkt som totalitetenden 22 juli. På så sätt kan passagerarna förbereda sig dåman får en uppfattning om var solen kommer att befinnasig i förhållande till fartyget. Jag riggar upp mitt stativ,skruvar på en Maskutov 500 mm f/5.6 telelins och övarpå de olika momenten. Roy annonserar ut tidpunktemaför första, andra och tredje kontakt genom högtalarna.Det är klart väder och klockan är strax efter ll och solen

I flElg.

.:r

g-f

'.~

.1.~4

lvl

-'

Jula

*13

7/A

ll

Uppskjutningsrampen för den fasta bärraketen M-S.

Generalrepetition inför den stora dagen. Kameran är enCanon EOS 450D med en 500 mm Maskutov lins.

står nästan rakt upp. Det är 40 grader varmt i solen ochvärmen är olidlig, svetten bokstavligen forsar ner frånansiktet medans man står där och fipplar med inställ-ningarna. När Roy ropar ut ”We have second contact,look at the beautiful diamond ring” så utbrister alla Iskratt. Förhoppningsvis så är vädret lika klart 24 timmarsenare Vid samma tidpunkt.På kvällen är det äntligen stjärnklart för första gången påresan. Besättningen har varit så pass vänliga att öppnaupp däcket i fören nedanför kommandobryggan somnormalt inte är tillgänglig för passagerare. Det har släcktall belysning i fören så att man kan se stjämhirnlen klartoch tydligt. Vilken stjämhimmel! Har aldrig upplevt ensådan mörk himmel. Man ser vintergatan mycket tydligtoch det bokstavligen dräller av stjärnor, man har svårt attkänna igen stjämbilderna för alla stjärnor. Som tur var såfanns det gott om kunniga experter som vänligen pekadeut alla objekt med laserpekare. Senare på kvällen lade vioss i varsin solstol på soldäcket och njöt av denna under-bara himmel. Det är inte ofta man upplever en sådanstjämhimmel med en sådan behaglig temperatur mitt inatten, vad mer kan en amatörastronom begära?

22 juli - Eclipse DayDå var dagen vi väntat på äntligen här. Vädret var klartoch man såg förväntningen i allas ögon. Efter frukostenså skyndade vi oss till observationsplatsen vi hade valt utpå akterdäck. Klockan var strax efter 7 på morgonen ochvi skulle strax passera Iwo Jima som skrevs in i histori-eböckema efter andra världskriget. Slaget om Iwo Jirnavar ett av de blodigaste under hela kriget. De amerikans-ka förlusterna vid Iwo Jima var större än de allieradestyrkomas förluster under D-dagen. De allierades förlus-ter uppgick till 27 900 och de japanska förlusterna till 21700. Slaget pågick mellan 19 februari och 26 mars 1945.Den 23 februari lyckades amerikanarna inta MountSuribachi och placerade den amerikanska flaggan pådess topp. Detta ögonblick förevigades på bild och detta

8

fotografi korn sedan att bli ett av krigets mest välkända.Detta fotografi sägs vara det mest reproducerade i foto-grafins historia. Intressant kuriosa är att Roy Mayhughsfar William Mayhugh, tjänstgjorde ombord på USSTennessee endast 17 år gammal under det ökända slaget.Detta var första gången sedan 1945 som han fick återseIwo Jima. Vi hade dagen innan lyssnat på en mycketintressant och rörande föreläsning om Iwo Jima avhonom. Det kändes en smula surrealistiskt att se IwoJima med egna ögon som idag ser ut att vara en fridfullplats, i kontrast till hur det var 1945. Då stred över 70000 soldater på denna lilla ö och försökte ha ihjälvarandra samtidigt sorn Iwo Jima var omringad av 800fartyg som konstant bombarderade från vattnet medansflygplan bombade från luften.Två timmar efter att vi lämnat Iwo Jima bakom ossk110z01 lokal tid så började första kontakten. Strax innanså passerade ett litet regnmoln över fartyget och gav ossen mindre skur som fick många att skyndsamt täcka översin utrustning. Men detta moln försvann lika snabbt somdet dök upp och Roy meddelande genom högtalarna attvi fortsätter med plan A vilket innebär point of greatesteclipse. En timme senare började det dra ihop sig till denstora finalen och spänningen steg nu för varje minut.Folk roade sig med att projicera solen genom små hål ipappskivor och dylikt, ljuset har blivit betydligt svagareoch man känner att det är något speciellt som är på gång.Plötsligt hörs Roy i högtalarna, det är 5 minuter kvar tillsandra kontakten, det känns kallare i luften nu. När 3minuter återstår hörs ett jubel av förtjusning. Nu återstårendast 90 sekunder innan totaliteten, Roy berättar attmånens skugga strax kommer att bli synlig då den rusar

Total solförmörkelse över Costa Classica. Bilden ärtagen strax efter andra kontakten. Koronan var mindreän vid tidigare förmörkelser pga. solfläcksminimum.Exponering: 1/50 sek, ISO 100.

fram med en hastighet av 2 335 km i timmen. Skuggannärmar sig bakifrån och kommer att träffa aktern för attsedan passera framför fartyget. Eftersom vi står på akter-däck så blir vi tekniskt de första ombord som träffas avskuggan, detta är i praktisk mening totalt irrelevant dådenna skillnad knappt är mätbar. Om någon tvivlat på atten total solförmörkelse är nära förestående så förändrasdet snabbt då mörkret sänker sig över fartyget mycketsnabbt nu. 60 sekunder till andra kontakten, alla gör sigredo att ta bort solfiltret på kameran. Horisonten färgasorange och man kan se hur molnen blir mörka allt efter-som skuggan närmar sig. Nu är det endast sekunder kvar,ett högt jubel och applåder bryter ut kl 11:25:46 andrakontakten är ett faktum. Koronan flammar upp och tarandan ur mig! Trots att detta är min tredje solförmörkel-se så blir jag lika tagen varje gång. Man ser Venus ochMerkurius, jag börjar ta bilder av totaliteten. Jonas läg-ger sig i solstolen och studerar förmörkelsen genom enfåltkikare. Min far tittar genom fältkikaren. Jag brännerav några bilder, det gäller att tajma in precis rätt ögon-blick då fartyget är stilla en sekund precis när den nåttbotten av en våg och innan den är på väg upp igen. Urhögtalarna hör jag Roy ropa ”This is Roy from the brid-ge with a eclipse update, what a grand spectacular sight!We are aproching mid eclipse, we are only half Waythrough. What an incredible view” Jag blev förvånadöver hur snabbt den första halvan hade gått och lämnarkameran för att titta med mina egna ögon. Jag tittar utmot horisonten som är en enda stor solnedgång 360 gra-der runt fartyget. Vid horisonten ser jag Kataio Jima enobebodd ö som befinner sig precis utanför månenskämskugga tillsammans med moln som fortfarande ärupplysta av solen, närmare fartyget ser man att molnenär helt mörka och inom månens kämskugga som är 258km bred där vi befinner oss. Jag studerar koronan genomfältkikaren och kort därefter hör jag Roy ropa att tredjekontakten kommer om 15 sekunder. Vad? Det där varinga 3 minuter tänker jag och skyndar mig halvt panik-slagen till kameran för att fånga diamantringen. Vilkendiamantring! Jag bränner av bilder kontinuerligt via fjär-rutlösaren medans jag tittar i kikaren, det blir vad det blirtänker jag. Nu hörs ett lika stort jubel och Roy hörs ihögtalaren ”We did it! That concludes the total phase ofthe greatest solar eclipse of this century and undoubted-ly the greatest spectacle in naturel” Den längsta solför-mörkelsen i detta århundrade var över. l samma stund fårvi syn på två Japanska kryssningsfartyg som tycktesdyka upp från ingenstans mitt ute i Stilla Havet. De häl-sade på oss med några signaler från mistluren, vi var tyd-ligen inte ensamma vid point of greatest eclipse ca 100km Nord Ost om Iwo Jima. En känsla av glädje blandatmed vemod sprider sig, glad för att vi fick uppleva dennasolförmörkelse. Sorgsen för att jag aldrig kommer attkunna uppleva en solförmörkelse som är lika lång ellerlängre än den vi just sett. Enligt beräkningar så varadedenna solförmörkelse i 6 minuter och 42,3 sekunder vil-ket är något längre än den officiella tiden på 6 minuteroch 39 sekunder. Detta beror på att fartyget rörde sigmed en hastighet av 7 knop längs skuggans fardriktningvilket lade till 3 sekunder. Inte för att vi märkte någonskillnad eftersom det snarare kändes som 3 minuter.

Vilket bevisar att Einstein hade rätt om att tiden är rela-tiv. 6 minuter känns som en evighet när du väntat på tun-nelbanan, men vid en total solförmörkelse så känns 6minuter som 6 sekunder. Efteråt så hissades enligt tradi-tionen en speciell solförmörkelse flagga ”Jolly Roger”som markerar en lyckad solförmörkelse.

Ås

Solförmörkelseflaggan är hissad på Costa Classica.Denna flagga har varit med om många solförmörkelser.

Dag 8 - Kobe JapanDen 24 juli stannade vi i Kobe i två dagar för sightsee-ing och även en utflykt till Kyoto där vi besökte olikatempel. Kyoto var en mycket vacker stad och jag fick ettmycket positivt intryck av Japan och dess folk som ärmycket vänliga och artiga. Vi avslutade vistelsen i Kyotomed middag på en äkta Geisha restaurang som var enupplevelse i sig. Den 25 juli styrde vi kosan mot Tianjinoch resan närmade sig sitt slut.

Dag 12 - BeijingVi ankom till Tianjin den 28 juli och tog farväl av medre-senärer som vi lärt känna under resan. Vissa åkte hemdenna dag medans andra fortsatte sin resa i Kina. Vi åter-vände till Beijing för att ta oss en närmare titt. Vi börja-de med ett obligatoriskt besök till Himmelska fridenstorg, sedan bar det av till Tempel of Heaven som var ettimponerande byggverk. Dagen efter den 29 juli ägnadestill största del åt den förbjudna staden och avslutades påkvällen med att äta Peking anka som smakade mycketgott. Den 30 juli var det dags att besöka Kinesiska murenvid Badaling 80 km Nord Väst om Beijing. Vi klättradeupp för den branta delen men kom inte längre än till förs-ta vakttornet då vi bestämde oss för att återvända. Detblev för varmt i den fuktiga luften helt enkelt. På tillba-kavägen besökte vi även Minggravama som är ett grav-fält beläget i Changping, 50 km norr om Peking där tret-ton av Ming-dynastins kejsare finns begravda. På kvällensåg vi en klassisk Kinesisk opera även kallad Pekingopera som var en intressant upplevelse. När skådespelar-na sjunger låter det som om de gnäller, ja som en skri-kande katt. Finalen bestod av en häftig svärdfajt sompåminde lite om filmen ”Crouching Tiger, HiddenDragon”.

HemfärdDen 1 augusti påbörjade vi den långa resan hem. Det harvarit en fantastisk resa med många upplevelser ochintryck (se resrutt på mittuppslaget) som det kommeratt ta ett tag att smälta. Det är ingen överdrift att påstå attdetta var mitt livs resa. Nästa totala solförmörkelse iSverige inträffar den 16 oktober 2126. Så det lär bli flerresor till fjärran platser för att se naturens största skådespel.

9

..&&LL\,lTOTAL SOLAR EÄCLIPSE OF jULY 22, 2009

.i1"

mfl~mm-um_..r-...u-...n-l-"W

ww-Hh-ßwv-:à-N-f-fl Predicxln; Bally's and:W

wfi-w~“w~fi~~--_-_pufl-...Hn-w-ump-...MW-nn

huva-“hmmn...---m..--~._~um

ha-“w-“up-vu--mnwfinmwhh-.L-uwwn...

me-uw-mmwlhhhm-quß-r-ø-w-w-mn-hhmun-.mm

hv--u-n-uu-u-u-mu-mn»0-v webb-ga... Å'- mun-..._...mun-...nunn-m-...mw-u-.mwww E.,u-»np-w-wmONJUIIhÄlv'uw-i

m1 m1 m1 m1 m1 ur: m-z ur: m1 nn '1"

wwwfifiaoooAGE oF THE cosÅ_TAÅ cLlAss|cA

'_-la'lu-N-mm'ul-

Målillahmmm-mr

hmm-:sunBud-ninn-m-w-u n'N

nwum.uß-n'v- .rm-arl- unwunra

mald'lbudfillmhlmdànnmh lumwmilnlwhrflvm-nlmldiumflwln

wwunmïmmnm'lMuhmphumydunhmlufldmdwlwmys-mmnnmw wqdnuinmmb'mnnmmdwnmgpd-umlmumdïmMIman'nww-m-uy-nnssmmy-dyynmm4un-u-nm»damn-4»m4-41-anwa-munnenwan«b-dp-l1.unuhmxnmflmuNaim-.lugnqW-mmmnmqmmnmmupuwlmd.:qnunnan-n “-mmmu-mhmwmlmummm Iwmmmn-mpbmmm

“nu-.144m ß l-wfl -^- v--fl

Vislzlnl th. paint o! lungan .zllpu

..... www! |4|?fl Inn-im mïn IG'III'I”am-wwmnnß'lflrmnrrwm l ,Mv-ww-M<m-uß'Human-nr!- \;:'\'=J\¿f

mvw

wN

zI-mummwflw'lh-flwmkwmtßumE-mlmsßjwvm

Møp-tzvmwcwllmvmtmMzmznziuïcuiu 1119M15- www

WWW

emma-M-___-_ Wmflwmmtmmflršmlmm'nmv-

ß'u-lmw-m-m lst/unmuwm-mwmuwmwßlmo-nflünmwuwno-nqmmmih

muasummp'wmmuwnwnmmczwcz-ummmwlwm n:mmmmwuwwmmlmummwmmwmmuwmmwmmuw *

.W*Spot- Mflmkfiwwmdmmnw-u-wuczw-nmhum-muwwu-m-m '

mwmcm-unmww-vmmummm EmmWw-nmwaom in'

law

u'llw

rrlxw

vww

w

WN

mW-umauucwcunfiqnmwmlwammumwuwmfl

Wu-wuaqmwnwnnm

um| v'c :ri 'nu 'kw ~4 '4 '\ 'wmæ~z~-z~<>~c1... I I 'vvuwåvllw www uns-41 mm nr'nfi4.". »

WW

"

mmxumumnmmummmn.wmvummd'uuadaumm i _mamunmmuwyam '

N

N

vn

lummd-mgmnpmmmwmd-m-up“Wuuuu'lrrmurr Iràl.

"' ""'.. ..\. kalmwdwwhwmfimm-.h-n

E å ä i

“vi-v

n

i V _Wfl. m,awumnmnfimlmmmmmY nmpuummmmummwm

wnwmmmmh.g _ _ mmqnnvaqhumlhbmmbuww-mw .23 Vxl-*___P'T ' umhdqufimuwm-hw-m I_ g wmwmnh-unv-MM

Mumlan-nu.

pm

u“w

“v

Pduring "lip" i' V .V ~ ä iE

Crass :action of durulunp.. H.[

.KW

.nw

.v.vu

-

m.

haln-

KM

in F"'0

...mh-

v".4

I.

»N

[IW1?

f”ll

I12

%?[M

m/ 171

\ I. .f_j .fï if. i. llf. 1.1 I

m1 nn m1 |1r1 ur: IW! ur! m1 lini- V _' mf ' ~- |u1

Stjämljust i mörkaste AfrikaText och foto: Gunnar Lövsund, Göte Flodqvist, Bengt Rutersten

i står ute i ett kolmörkt savannlandskap i\ I Namibia. Det är nollgradigt, men kylan är

inte obehaglig. Över oss välver sigVintergatan som ett band från horisont till horisont.När ögonen vant sig vid mörkret inser vi att det fak-tiskt är så ljust att Vintergatan kastar tydligt märk-bara skuggor. I det stora Dobsonteleskopet beund-rar vi den vackra Silverdollargalaxen (NGC 253) istjämbilden Sculptor. I söder syns Södra korset ochde mycket ljusa galaxerna Stora och LillaMagellanska Molnet för blotta ögat. En röd pann-lampa skymtar på avstånd och man hör dämpaderöster på tyska. Luften är helt stilla. På bordet lig-ger våra kartor och papper utan att bli fuktiga avdagg. Allteftersom timmarna går sjunkerVintergatsbandet ner mot den västra horisonten föratt strax före gryningen åter gå upp vid den östrahorisonten. Då stiger även Orion upp fast i upp-och-nervänt läge. En fantastisk natt med himlenfylld av stjärnor ända ner till horisonten.

Hur hamnade vi i detta amatörastronomens para-dis? Vi, det var Gunnar Lövsund, Göte Flodqvistoch Bengt Rutersten från STAR samt AndersWettergren från Norrköping. Vi hade lockats avannonser och artiklar i framförallt tyska astronomi-tidskrifter som handlade om astrofarmer utan ljus-föroreningar och med klara nätter. Efter en hel deldiskussioner under hösten 2008 bestämde vi oss för

att boka en resa till Tivoli Southern Sky GuestFarm, 18 mil söder om huvudstaden Windhoek iNamibia. Gästfarmer med varierande inriktning,t ex jakt, är tydligen vanligt förekommande i dettaland. Här finns minst tre andra ställen, som tar emotamatörastronomer: Hakos, Kiripotib och Rooisand.Vi ville också komplettera stjämskädandet med enrundtur i landet, så vi kontaktade Sydafrikaresor iHelsingborg, som kunde sy ihop en resa inklusiveflyg helt enligt våra önskemål. Det underlättarenormt att anlita en resebyrå.

Alltnog, den 10:e september startade vi färden frånArlanda flygplats. Första anhalten blev Frankfurt,där vi fick vänta några timmar innan vi kunde fort-sätta resan med Air Namibias nattflyg tillWindhoek. Total flygtid var 0:a 12 timmar.Lämpligt nog så har Namibia samma tid somSverige vilket gör att jetlag undviks helt. Vidankomsten till Windhoek möttes vi av en minibusssom tog oss på en tvåtimmars färd till Tivoli.Landskapet var hela tiden savannartat med gulthalvhögt gräs och spridda buskar. Plötsligt kundeen flock babianer skutta över vägen. Vårtsvin fick viockså se.

Tivoli är en vidsträckt farm, som huvudsakligenlever på fårskötsel. Det märktes när vi på mornarnaväcktes av bräkandetfrån nyfödda lamm. Eftersom

. anmäla i -. i' *"w fFrån vänster Göte Flodqvist, Bengt Rutersten, Gunnar Lövsund och Anders Wettergren.12

betet är magert måste farrnerna vara mycket storaför att det ska löna sig att ha djur. Det har då förde-len för amatörastronomema att ljuskälloma är få.Från Tivoli är det kanske någon mil till närmastegranne. Det var närmast så att zodiakalljuset var detmest ”störande”. Märkligt nog kunde man svagtskönja ljuset från Windhoek, som alltså låg 18 milbort! Ljusdisciplinen på vår farm var mycket god.Allt ljus släcktes ner under natten. Men så har manockså erfarenhet av amatörastronomer och derasönskemål sedan 1986. På farmen finns 6 observato-rier 0:a 3 x 3 meter med varierande utrustning. Deär alla av typen med avskjutbart tak och står påpelare en dryg meter ovan mark för att undvika delsluftoro närmast marken, dels obehagliga småkryp.Skorpionen vill man ju helst ha in genom taköpp-ningen! Dessutom ñnns 5 pelare (pirer), varavnågra med bra ekvatoriella monteringar där mankan montera egna teleskop.

Vi hade från början planerat att ta med egnateleskop, men det visade sig bli oöverstigliga kost-nader för övervikt på flyget. Alternativet att skickamed flygfrakt blev billigare men mera svåradmini-strerat. Så vi beslöt att hyra utrustningen på plats,vilket visade sig vara ett klokt val. Det var inte hel-ler billigt men dock överkomligt och dessutomslapp vi besväret med transporten. Vår utrustningblev nu:

° Fujinon kikare 25 x 150 mm. 2 nätter- Observatorium med Celestron C11 reflektor +

AstroPhysics Starfire 127 mm refraktor på en stabilAstroPhysics GT01200 montering. 5 nätter

Gunnar Lövsund med Fujinon-kíkaren.

Anders Wettergren bestíger Dobsonteleskopet,20 tum Obsession.

- 20 turn Obsession (Dobsontyp). 7 nätterDetta täckte väl in våra behov av fotografering ochvisuella observationer. Synnerligen häftig var upp-levelsen att titta på Vintergatan i den jättestoraFujinon-kikaren.

Klimatet är ökenartat me dagstemperatur runt 30grader och luftfuktighet 10 procent. Riktigt klaranätter låg temperaturen runt nollstrecket. Vi hadenågra nätter med en del moln då temperaturen rördesig kring 10 - 14 plusgrader. Tivoli ligger på 1345rn över havet. På dagen bränner solen på rätt duk-tigt, så att hålla sig i skuggan var att rekommende-ra. Skugga fanns dock bara vid och i boningshusen.Ingen utom Göte orkade ta promenader mitt på dan.Alla nätter var användbara för observationer, menbara 3 nätter var riktigt klara. Det var Namibisk våroch den bästa säsongen är deras vinter, dvs vårsommar.

Nio dygn tillbringade vi på farrnen. Vilsammadagar och aktiva nätter. Ett dygn såg ut ungefär såhär: Uppstigning runt 0930. Gemensam frukost kl1100. Läsa, renskriva anteckningar eller behandlafoton från den gångna natten, planera nästa nattsobservationer, vila. Gemensam middag kl 1830.Börja observera kl 2000. Nattfika kl 2400. I säng kl0600. Några timmars sömn kunde det ibland ocksåbli under natten. Totalt fick vi mer än 50 timmarsobservationstid vardera. Hur många månader mot-svarar det här hemma?

13

Vårt observatoríum

Göte Flodqvíst i observatoriet14

Farmen drivs av det mycket trevliga tyska paretKirsten och Reinhold Schreiber. Vi var de förstasvenska gästerna och förutom oss var det fem tyskaamatörer där. Det blev naturligtvis väldigt mycketastronomisnack. De rymliga rummen har bra stan-dard med dusch och toalett. Dessutom finns ett bib-liotek med mycket astrolitteratur ochInternetuppkoppling, som dock inte fungerade såbra. Maten, frukost och middag, tillagades av enmycket kompetent kock, som stolt presenteradedagens meny. Ofta var det rätter av olika slagsantiloper.

Bengt Rutersten undrar hur detta monster ska hanteras

Det var med saknad vi lämnade den rofyllda menändå aktiva tiden på Tivoli och det trevliga sällska-pet vi haft med värdparet Och tyskarna. Nu stunda-de hårdare tider, när vi skulle klara oss på egenhand i det stora och glest befolkade Namibia. Meden stor hyrbil 4x4 genomkorsade vi norra delen avlandet. Under en vecka körde vi 250 mil och fick semassor av vilda djur, märkliga geologiska bildning-ar, dinosauriespår och världens största meteorit. Desista två nätterna sov vi i gräshyddor i en bush camputan el. Det roliga var att man kunde sitta på toalet-ten, som saknade tak och titta på en fantastiskstjärnhimmel. Dessutom ägdes campen av ensvenska.

Den 28 september landade vi på Arlanda. Efter 18dagar på resa var det skönt att komma hem igen.Men till Tivoli vill vi komma flera gånger. Det firmsnog få ställen som kan mäta sig med det när det gäl-ler bra himmel, bra instrument och en bekväm ochtrivsam tillvaro. Tivoli i Köpenhamn, släng dig iväggen!

Du kan lasa mer om farmen på Tivolis websida-http://www.tivoli-astrofarm.de

Gunnar använde sig av en Canon 400D kamera närhan fotade med Celestron C11, Starfire 127 ellerpiggyback. Efterbehandlingen med stackning ochbildförbättring gjordes med IRIS, DeepSky Stackeroch Photoshop.

Tarantula nebulae (NGC 2070) är en HII-regian iStora Magellanska Molnet på avståndet 180 000ljusår. Ett mycket aktivt stjärnbildningsområde. 9minuter 1801600 Canon 400D Celestron CI I

Till höger: Vintergatans centrum i Sagittarius. M8Lagunnebulosan ligger i det ljusaste området.1501600 8 minuter Canon 400D 18 mm objektiv

[nte vilket skit som helst.

Helixnebulosan, NGC 7293, planetarisk nebulosa iAquarius. Avstånd c:a 400 ljusår. ISO 1600, IOxI min.

15

Göte förtäljer: Jag tog med min egen kameravrida-re som handbagage. Eftersom jag hade tänkt använ-da ett 8 mm objektiv ("fish-eye”) på min Canon350D DSLR, så behövde jag en någorlunda ostördhorisont runt min observationsplats. Jag gick ut ettantal meter norrut på en savannväg och så var detproblemet ur världen. Ett beskymmer var att hittasödra polen. Enligt litteraturen firms ingen stjärnaliknande Polstjärnan på södra stjärnhimlen. Mendet finns flera stjärnor med lagom magnitud runtsödra polen och som gör att det går att träffa rätt.Jag hade läst in den södra polsekvensen och detgick enkelt att linjera upp min kameravridare.Bilden visar den aktuella (södra) polhöjden medpolsökaren monterad. Typiska exponeringsdata varca 2 minuter vid 800 ASA med bländare 2,8 - 3,5.

Vintergatan sträckte sig överhela himlavalvet, från södertill norr. I söder, vidpalmerna,ligger Södra Korset och ovan-för det syns Kolsäcken. Högreupp framträder många flerintrikata strukturer igenomhela Vintergatsstråket. Enmycket imponerande syn påkvällarna, från solnedgångenoch under några timmar, vardet ståtliga Zodiakal-ljuset iväster. Det är solljus somreflekteras av det damm ochstoft som finns i ekliptikansplan (där planeterna rör sig).Här sträcker sig ljuskonenända upp till Antares iSkorpionen.

På morgonen var Zodia-kalljuset inte alls lika impone-rande, eftersom vinkeln mel-lan det och horisonten varbetydligt mindre. Ljuskonenlutar kraftigt till vänster (norr-ut) i bilden. MorgonensVintergatsstrukturer är hellerinte lika komplexa jämförtmed kvällarnas. Det fannsdock många andra spännandeområden att studera. StoraMagellanska molnet stod högtpå himlen (uppe till höger ibilden). Och Orion, som finnslite till vänster om mitten i bil-den, är alltid ett givandeområde att titta på.

Bengt använde digital systemkamera Canon350dmed ISOlóOO med Celestron C11 med 6,3 reduceroch Starfire 127 oguidat på AP1200 montering.Samt Telezoom 55-250mm piggyback. WebkameraToUcam 1/50 s 10b/s för Jupiterbilden. Bilderna ärstackade i Registax med 1 darkframe samt sjuster-ing med ”stretch” och ”curves”.

47 Tucanae, NGC 104 är den näst ljusstarkasteklotformíga stjärnhopen efter Omega Centauri ochhar storlek 120 ljusår och avstånd 16700 ljusår.C11/6,3 på AP1200 6x60s

"Silverdollarn" NGC253 är den största ochljusaste galaxen i ”Sculptor group” och liggerpå ett avstånd av c:a 10 miljoner ljusår.C11/6,3 på AP1200 5x140s

Trifidnebulosan MZO i Sagittaríus består av enemissionsnebulosa (röd - till vänster) och en reflex-ionsnebulosa (blå - till höger).C11/6,3 på AP1200 2x130s

Eta Carina nebulosan och den mörka ”Keyhole”-nebulosan på ett avstånd av c:a 7000-10000 ljus-år. Stjärnan Eta hade 1841 ett utbrott som gjordeden till den näst ljusaste stjärnan. C11/6,3 på Jupiter stod nästan i zenith. Här syns röda fläcken.AP1200 6361306' C11 på AP1200 med Webkamera ToUcam pro

17

Stora Magellanska molnet LMC, vår närbelägna galax-granne på ett avstånd av cra 160 000 ljusår.55 mm telezoom piggyback 3x130s på AP1200 foto B. Rutersten

Götes överkurs från Namibia! Senare på natten kunde vi se Gegenschein. Det är reflekterat solljus frånsamma stoft som orsakar Zodiakalljuset. Detta ljus är mer koncentrerat runt området på himlen som liggermitt emot solens aktuella position. Men även utlöpare som småningom ansluter till Zodiakalljuset syns. Bildenär alltså exponerad vid lokal midnatt eftersom Gegenschein står nästan i zenit. Det krävs en mycket hög kva-litet på natthimlen för att detta ljus skall kunna ses utan anträngning. Uppe till vänsterfinns planeten Jupiter.Nere till höger syns Plejaderna.18

VIRTUELL ALT/AZIMUTAL MONTERINGText och foto Göte Flodqvist, STAR

w fid användning av min kameravridare ellerannan ekvatoriell montering av kameran(piggy-back) uppstår ofta problem med att

orientera kameran så att horisonten blir parallell medunderkanten eller någon annan sida i bilden. Det gåratt använda panoreringshuvuden att montera kameranpå, men det blir oftast knöliga positioner påinställningsplan och -skruvar och kamera. Problemetökar dramatiskt vid lägre latituder. Den naturligamonteringen av kameran för detta syfte är denalt/azimutala. Här är horisontalplanet referensplanet.Kameran rör sig i hojd- och sidled samtidigt. Detmåste således finnas drivning på två axlar och detorsakar tyvärr också att bilden roterar (stj ärnspår) vidlängre exponeringar. Det finns proffesionella tekniskalösningar (= dyra) på rotationsproblemet. Mingrundkonstruktion år avsedd för ett Newtonteleskop.Sedan tidigare har jag en vinkeladapter som passar tillmitt helhimmelspegelprojekt. Denna adapter ser till attspegeln ligger horisontellt, eftersom jag vill ha medhela himmelsfären. Jag har nu tillverkat ett litet stativdär panoreringshuvudet monteras med aktuellpolvinkel. Detta stativ är fritt rörligt och kan alltsåroteras/flyttas i horisontalplanet. Det hålls på platsgenom gravitationen och friktion mot adaptern.Kameran kan nu smidigt och snabbt orienteras medpanoreringshuvudet så att horisonten blir parallell mednågon bildkant. Och hela paketet rör sig ekvatoriellt,dvs bara runt polaxeln. Med detta koncept ”virtuellalt/azimutal montering” är det enkelt att få medhorisonten i bilden utan att trassla in sig ”omöjliga”panoreringshuvudpositioner. Exponeringstiden blirnaturligtvis begränsad fram till det ögonblick då

P ,_. WW

win;- ' " ' _ S' - bg -'~_~ . 4 . :_ --i -- :am ' "mååån-

kamerastativet börjar glida av plattformen västerut!Tyvärr kommer denna konstruktion aldrig attdefinieras som ett handbagage. Astrobilden ärexponerad från Alvaret på södra Öland, våren 2009,med ovantående utrustning. Sagittariusmolnet samtnågra Messierområden är hyfsat synliga, till Vänster ibilden. Mörka vintergatsstråk kring Antares i Skytten,i mitten av bilden, finns antydda. Lokala gatuljusstör bara längs den extrema horisonten.

šM_v;CN

åI.åQ..

*å“H

Foto från solförmörkelsen iKina. Diamantringen vid tredje kontakt. . Exponering: 1/20 sek, ISO 100.

Ringnebulosan M5 '7 Lyra. Datum 070818, Filter som använts: LRGB Exponering: Sammanlagt 25 minuterTeleskop 12"f/IÛ Meade, med adaptiv optik SBIG AO-L. Kamera STL11000M. Plats: St Timrarön, ÖsteråkerKommentar: Ringnebulosan M5 7. Strukturerna i nebulosan framträder mycket tydligt. Ytterkanten är kraf-tigt röd. Mitt i nebulosan Ses blågröna stråk. Den höga upplösningen erhölls mha adaptiv optik AO-L ochhyfsat bra seeing. Den svagt blå centralstjärnan är ganska svag men syns tydligt här: Den har magnitud 15,3.

foto: Ivar Hamberg