13 # et al.

et al .Umeå Med ic in s ka S tudent kå r Presen te ra r

Oktober 2015Nr 3

2 et al. # 3

33 # et al.

läsning. Ni får möta vår nya kårordförande Alexan-der Siotis, läsa om att ”passa in i mallen” för en viss utbildning och lära er mer om forskaraspiranternas verksamhet. Här finns också första reportagedelen av två om Ebola, sjukdomen som satt en hel värld i skräck. Tveka inte att höra av dig med tankar, åsikter eller om du själv är intresserad av att bidra till nästkommande nummer, etal@medicinska.se!

Jag önskar er mycket trevlig läsning!

Matilda Forssberg chefredaktör

nytt och främmande för mig. Jag hade just kommit in på min drömutbildning och flyttat de 82 långa milen från Karlstad, där jag lämnade den trygga och välkända vardagen bakom mig. Jag var livrädd men fylld av för-väntan.

För mig var det lite av en chock att påbörja studentli-vet. Allt var nytt. Nya människor, ny lägenhet (det var dessutom första gången jag flyttade hemifrån) och ett helt nytt sätt att studera. Jag hade hört så mycket bra om det där studentlivet, att det skulle vara ”time of your life” och att vännerna man skaffade sig under tiden skulle förbli nära resten av livet. Jag tvivlade på att det där verkligen skulle stämma när det gällde mig, men såhär fyra år senare kan jag inte annat än att instämma. Jag har aldrig haft så mycket roligt och trevligt för mig så ofta. Och finare vänner är de jag har privilegiet att ha runt mig här kan ingen rimligtvis önska.

Jag trivs, som ni märker, oförskämt bra med tillvaron. Och jag hoppas det är fler än jag som med förväntan ser fram emot resten av den här terminen och läsåret, oavsett om du börjar känna dig rutinerad på det här med universitetsstudier eller om allt fortfarande känns nytt och lite ovant. För att ytterligare lysa upp tillvaron har vi fyllt detta nummer med en massa intressant

Välkomna! Eller välkomna tillbaka till er som varit med förut. Ny termin och nytt läsår. Vid den här tiden för fyra år sedan var det mesta

Ledare

4 et al. # 3

KontorKårhuset Villan Klintvägen 55 907 37 Umeå

www.medicinska.se etal@medicinska.se

Ansvarig utgivareViktor Flodin

Omslag & illustrationerJulia Grothwww.juliagroth.se © Umeå Medicinska Studentkår

et al :

Matilda ForssbergCHEFREDAKTÖR

Viktor FlodinANSVARIG UTGIVARE& REDAKTÖR

Martin ThuresonART DIRECTOR

Björn ÅströmSKRIBENT

Ulrika NettelbladSKRIBENT

Karin LorichSKRIBENT

Erik FlinthFOTOGRAF

53 # et al.

06 Det blir inte alltid som man tänkt sig Viktor Flodin

# 3 Oktober 2015

10 Recapulating on the ebola outbreak Björn Åström

16 Prestationsångest Matilda Forssberg

23 Ordförande har ordet Alexander Siotis

24 En text till alla livrädda Ulrika Nettelblad

18 Forskaraspiranterna Arvin Behzadi

26 Priset för religionsfrihet Theresa Karlström

30 Uppsluppet uppslag

08 Jag känner en liten superhjälte Karin Lorich

6 et al. # 3

att det aldrig blir som man tänkt sig, men det är inte sant. I kärlek, i familj, i karriären, i livet i allmänhet går vi ibland bet. En relation tar slut, en famil-jemedlem blir sjuk, man berövas en ålderdom tillsammans, man misslyckas med ett åtagande, och så vidare. Alla kan vi relatera till egna ögonblick som passar in på beskrivningen.

Drömmar och förhoppningar är en stor del av vår identitet. Det är en av anledningarna till att det gör så ont när saker inte blir som vi tänkt oss. Vår självbild rubbas. Det är smärtsamt.

I början av sommaren hade jag en längre konversation med en barn-domsvän. Han menade att människor är för dåliga på att acceptera sina till-kortakommanden och misslyckanden. En stor del av smärtan som kommer när saker inte blir som man tänkt sig

tillståndet skall uppnås. Men klar t är dock att det skulle göra oss mer kapabla att hantera slag mot vår självbild, och många motgångar skulle direkt kunna elimineras. Men blir inte verkligheten blekare och tristare då? Misslyckanden och motgångar är trots allt starka karaktärsskapare.

Vissa saker är dock bor tom vår kontroll, och har inte med vår självbild att göra. En familjemedlem som blir

sjuk och går bort vilket gör att man berövas åratal av minnen med någon man älskar. Vårt inre vrålar och klöser frenetiskt men också förgäves mot dessa hemska förändringar som ingen förtjänar. Det är provocerande att be en sådan person att acceptera det ohyggliga. Samtidigt ligger nyckeln till sinnesron just i att förlika sig med det hemska och därmed ta udden av den.

Men hur?

grundar sig i att vi är för dåliga på att erkänna våra brister för oss själva. Han argumenterade för att en lösning skulle vara att folk la mer energi på att acceptera sig själva för dem de är istället för att drömma och hoppas på att vara någon annan. Folk skulle vara lyckligare då, samtidigt som man skulle kunna ta motgångar på ett annat vis. Kanske bedrar vi oss själva för mycket och för ofta. Ibland målar vi upp en

självbild som inte är sann, och när den tar stryk blir fallet högt. Jag tror visserligen det ligger något i tesen att vi bedrar oss själva, men samtidigt är ju drömmar och föreställningar hur vi utvecklas. Att ta avstånd från sådana egenskaper som att drömma om framtiden eller att aspirera på något mer tror jag skulle göra oss apatiska. Jag tror heller inte att acceptans nöd- vändigtvis skulle göra oss lyckligare – det finns så många aspekter av våra liv som måste klaffa för att det

Det blir inte alltid som man tänkt sig. I vissa sinnesstäm-ningar kan nog många tycka

Han argumenterade för att en lösning skulle vara att folk la mer energi på att acceptera sig själva för dem de är istället

för att drömma och hoppas på att vara någon annan.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

En krönika av Viktor Flodin

73 # et al.

I våra motgångar och misslyckan-den är det viktigt att komma ihåg att även om vi inte kan ändra det förgångna kan vi alltid påverka delar av vår framtid. I förlusten av en när-stående finns möjligheten att minnas och att träffa nya människor som kan förgylla våra liv. I ett kärleksavslut finns potentialen att älska igen, även om det i början känns avlägset. Jag menar inte att man skall ignorera smärtan eller springa vidare i livet som om inget hänt, det är viktigt att sörja och komma ihåg. Men jag tror att nyckeln till acceptans ligger i synen på fram-tiden. Och en återgång till glädje och skratt är beroende av vad vi gör med

den tid som vi kan påverka. Tiden läker nästan alla sår. Om inte annat kan tiden dämpa alla sorger. Vissa sorger kommer vi att bära med oss för resten av våra liv. I början kommer de att vara omänskligt tunga, men med tiden blir de lättare att bära, och de kommer heller inte att ockupera en lika stor del av vår person. Då kan vi fokusera på annat. Som att hitta nya drömmar att aspirera mot eller nya människor att skapa vackra minnen med. Då kommer vi också, med tiden, accep-tera att det inte blev som vi tänkt oss. #

Samtidigt ligger nyckeln till sinnesron just i att förlika sig med det hemska

och därmed ta udden av den.

8 et al. # 3

andra intrasslad i mitt hår. Det krävdes en del tålamod för att ens få honom att ligga still, men nu sover han i alla fall – till slut. Egentligen borde jag resa mig ur sängen och gå ut ur rummet tills det är dags att väcka honom, men jag kan inte sluta titta på honom. Kan inte slita blicken från honom.

Betraktar den lilla kroppen som ligger utslagen på sängen; bröstkor-gen som rör sig upp och ner, de röda små läpparna, de slutna ögonen och den lilla, lilla näsan. Precis som vilken 2-åring som helst. Men Matteo, han är inte som vilken 2-åring som helst. Matteo är en superhjälte.

MardrömmenNär Matteo var 11 månader gammal drabbades han av en hjärntumör. Han fick opereras akut i över 10 timmar och hans föräldrar fick veta att han hade 50 % chans att överleva. Att få det beskedet kan ju inte kännas som något annat än en mardröm. Tänk dig då att du i flera dagar vetat att det är något som inte stått rätt till med ditt barn. Att du redan besökt vårdcentralen 3 gånger på en vecka utan att få en ordentlig undersökning. Det enda du fick var en hint om att du inte skulle ”oroa dig så mycket”.

innan Matteo hade dött. Behöver man ens säga något mer om hur kritiskt läget var?

ResanSom ni redan förstått överlevde Matteo operationen, men tumören satt illa och kunde inte plockas ut helt och hållet. Efter 2 veckor kom dessutom det tunga beskedet att tumören var av typen medulloblastom. Med andra ord en elakartad, aggressiv hjärntumör. I samband med detta fyllde Matteo 1 år. Därefter tog hans tuffa resa sin början på riktigt – resan som varit hans liv så länge han kan minnas. Ett liv fyllt av sjukhusvistelser och cellgifter. Operationer och nålstick. Bakslag och antibiotika. Och så en massa, massa mediciner – och lite illamående, smärta och rädsla på det. Å visst ja, jag höll på att glömma; en rad olika komplikationer också. Men annars så.Det här är saker som ingen människa ska behöva gå igenom, särskilt inte ett barn. Men sanningen är den att det varje år insjuknar ca 300 barn i cancer, bara i Sverige. Det innebär att tillvaron vänds uppochner för ungefär en familj om dagen i vårt lilla land. Familjer vars liv blir stukade och aldrig kommer bli desamma igen. För när man inser att man faktiskt kan överleva sitt barn, då blir ens livssyn aldrig sig lik igen. Även om ens barn överlever och blir

Ditt barn har slutat krypa och slutat äta, och är dessutom okontaktbar i perioder, men vårdcentralen verkar tycka att det är dig det är fel på. Du ska inte oroa dig så mycket.

Den fasansfulla verklighetenDet här är ord som sagts, saker som hänt. För det här var verkligheten för Matteos föräldrar den där våren år 2014. En minst sagt omtumlande och mardrömslik verklighet, på alla sätt och vis. För det som hände sedan är något man inte ens önskar sin värsta fiende.

Efter många om och men lyckades Matteos föräldrar tjata till sig en läkar-undersökning. De fick träffa en läkare som äntligen förstod att allt inte var i sin ordning, som förstod att något var fel. Matteo röntgades och beskedet var dystert: en stor hjärntumör som behövdes opereras bort – och det med detsamma. Om det inte vore för läkarundersökningen de lyckats tjata sig till hade det inte dröjt många dagar

Han ligger där så fint bredvid mig. Med ena handen ovanför huvudet, och den

Jag känner en liten

superhjälteEn krönika av Karin Lorich

Ditt barn har slutat äta, och är dessutom

okontaktbar i perioder

93 # et al.

friskförklarad återstår djupa ärr som aldrig läker. Ärr som bildats av rädsla, oro, stress och ångest. Ärr som byggts på under den tid man varit tvungen att visa sig stark och kämpa på, under den tid man kopplat bort alla påträng-ande känslor och försökt hålla ihop vardagen. Hålla ihop familjen, och hålla ihop sig själv för att orka med. Känslorna får man ta itu med senare, när resan är slut.

Resans slutFör vissa familjer slutar resan med ett cancersjukt barn lyckligt, för andra olyckligt. För Matteo och familj blev det ett lyckligt slut. Den 16:onde

gör mig lycklig, men en viss oro ligger ständigt och gror inom mig. Oron över att cancern ska komma tillbaka. Men oron gör också att jag njuter ännu mer av att vara med Matteo och hans storebror – mina fantastiska små kusinbarn. Den gör att jag ligger kvar på kanten av sängen med en förkyld Matteo andandes på mig. Den gör att jag ligger där i en hel timme och bara tittar på honom när han sover. Super in hur fantastiskt det är att vi får ha honom kvar. Och så påminner jag mig själv om att barn – ja, de är ju oss bara till låns. #

april i år, nästan exakt ett år efter resans början, fick Matteo sin sista cytostatikabehandling. Läkarna kunde inte längre se någon hjärntumör, och lyckan var total. Jag, som satt här uppe i Umeå och tentapluggade, kunde inte hålla tårarna tillbaks när jag nåddes av de glada nyheterna. Det var en lycklig dag. Mitt lilla kusinbarn hade äntligen lyckats skrämma iväg cancern. Nu i sommar har jag hunnit träffa Matteo två gånger, och det är med stor glädje jag ser honom utvecklas och få ett liv alltmer likt hans jämn-årigas. Numer är det bilar och bus som står i fokus, och det är skönt. Att se honom gladare och piggare

varje år insjuknar ca 300 barn i cancer, bara i Sverige. Det

innebär att tillvaron vänds upp och ner för ungefär en familj om

dagen i vårt lilla land.

”

”

Utrota barncancer.Din gåva gör skillnad.

barncancerfonden.sePg 90�20�90-0

BCF_plugg_100x100.indd 2 2013-04-26 10:35

Matteosinsamling mot barncancer

www.barncancer fonden.se

/1309360933

10 et al. # 3

Recapulating onthe ebola outbreak

An article by Björn Åström Illustrations by Julia Groth

113 # et al.

pathogen occurred in Zaire (present day Democratic Republic of the Congo) and Sudan. Patients exhibited high fever, gastrointestinal symptoms and unexplained bleedings. The disease progression was rapid and the mortality rate staggering, reaching 80-90%1. Researchers managed to isolate the pathogen, a kind of Filovirus2. This virus was later to be named after a river in the Congo, becoming the Ebola virus known today.

During the subsequent decades following the 1976 outbreaks the virus sporadically cropped up with

is an evil without regard for the natio-nality, ethnicity or creed of its victims. A lethal virus cannot be seen, smelled or touched. It’s invisible by its nature but unmistakable in its effects. This apparent contradiction is mysterious and frightening.

When fumbling to grasp the inexpli-cable nature of an invisible but deadly disease it is tempting to dress it in something familiar. Thus the concept of disease has taken many forms during the millennia, usually reflecting cultural concepts and beliefs of diffe-rent times. The most classic example of this is probably the plagues of Egypt depicted in Exodus: disease caused by the wrath of God. »

devastating effects, mostly affecting countries in equatorial Africa3. In the spring and summer of 2014 the disease emerged again, this time affec-ting three troubled countries in West Africa. Unlike the previous outbreaks, which were relatively confined, the 2014 outbreak reached epidemic proportions with cases and casual-ties reaching the thousands. As the disease made alarming leaps across countries and continents it was no longer a threat to isolated villages, but a global concern.

Of all the horrors in the world, the spreading of a deadly disease is perhaps the most unsettling to us. It

When fumbling to grasp the inexplicable nature of an invisible but deadly disease it is tempting to dress it in something familiar.

In 1976, two outbreaks of a disease caused by an up until then unknown

12 et al. # 3

With the arrival of the indus-tr ial revolution, communicable diseases found a perfect home in the unsanitar y condit ions of the tightly packed slums. Disease was in this time believed to myste-riously form in areas of poverty and deprivation. Although this conception wasn’t entirely wrong, the chain of causation was often misunderstood, with appalling consequences; the victims of poverty were blamed for the diseases that afflicted them.

At about this time in the 19th century, a knowledgeable physician named John Snow took the first trembling steps towards modern epidemio-logy. Through meticulous mapping he managed to trace a Cholera outbreak in London to a contamina-

of the divine or caused by poverty.

We now understand disease through natural science: the division of bacteria, the copying of viruses and how these germs quickly spread through communities and across countries. In our increasingly globalized world, the thought of a

ted well4. His observations showed that Cholera was due to something in the water, not created by the citizens living in the area. Snow’s objective reasoning created the framework for how epidemiology is conducted today.

Most of us have long since abandoned the thought that disease is the work

In our increasingly globalized world, the thought of a “perfect” virus swiftly sweeping across the world fills us with an appalled fascination.

Sierra Leone

Liberia

Guinea

Mar-1

4

May-1

4

Jul-1

4

Sep-

14

Jan-15

May-1

5

Jul-1

5

Sep-

15

Nov-14

Mar-1

5

14 000

10 000

5 000

This table shows the cumulative reported cases of ebola in the countries presented.

133 # et al.

“perfect” virus swiftly sweeping across the world fills us with an appalled fascination. This allure is reflected in the success of blockbuster movies such as the “Contagion” but also in the media coverage of the recent Ebola outbreak. The visual and violent features of the disease were perfect traits for first-page headlines and for penetrating the incessant chatter on twitter and facebook.

Of course Ebola is not a figment of our imagination but a very real terror. To date the outbreak has caused more than 28000 cases, including 11000 deaths. The three worst affected countries (Sierra Leone, Guinea and Liberia) are further scarred by the immense social and economic destruction that has followed in the wake of the epidemic. The fact that these countries were already ravaged by years of armed

countries is beyond the length of this article, but they can begin to be appreciated by doing some simple comparisons: Spain spends more than ten times as much on health care compared to Sierra Leone. The United States has 245 doctors per 100,000 people while Guinea has only ten6. In light of such figures it’s apparent how a resource-demanding epidemic as the Ebola outbreak could overwhelm the affected region in West Africa. But the reasons why the Ebola outbreak spun out of control go beyond local shortcomings in healthcare.

Medicine sans frontières (MSF) is one of the worlds most experien-ced and respected humanitarian-aid organizations. MSF was one of the first health agencies that responded to the 2014 Ebola outbreak. If we wish to understand what went »

conflicts, extreme pover ty5 and dysfunctional healthcare systems only makes matters worse.

The ability to combat disease is reasonably related to healthcare capa-bilities, thus its important to review such capabilities when analysing the Ebola outbreak. A full account of healthcare situation in the three

Guinea LiberiaTotal

38052533

10 672

4808

28 424

11 311

In light of such figures it’s apparent how a resource-demanding

epidemic as the Ebola outbreak could overwhelm the

affected region in West Africa.

Guinea

Sierra Leone

Libera

Sierra Leone

13 911

3955

Total reported cases and deaths from the 2014 Ebolaoutbreak. Only 36 cases have been reported outsida the countries presented in the table: 29 in other african nations, 4 in the United States and 3 in Europe.

14 et al. # 3

Country Deaths general population (%)

Deaths healthcare workers (%)

Guinea 0,02 1,45

Sierra Leone 0,06 6,85

Liberia 0,11 8,07

Health workers at risk

• Estimated mortality rate in the 2014 outbreak is approximately 60%• Death toll in the three worst affected countries, % of total population compared to % of health workers in each country (as of may 2015 – source: the lancet)

wrong in this crisis, it seems suitable to read their analysis of the outbreak7. Unfortunately it is a depressing read. According to MSF, the response of the WHO and government-organisations such as the American CDC was too late. Additionally, MSF describes how the political will of the international community did not emerge until the disease began spreading to the more wealthy parts of the world. To put it more cynically: the international response was to a large extent moti-vated by personal fear, not compassion. A fear that undoubtedly increased as the media apparatus of the west got more attentive.

The ambiguous international response with both altruistic humanitarian efforts and selfishness is not unique for this epidemic. It bears striking simi-larities to another humanitarian crisis that is now unravelling across Europe.

The underlying reasons why we as individuals and as communities some-

Ebola facts

• Family Filoviridae, genus Ebolavirus• Five identified species, four causes human infection• First discovered 1976 near Ebola river• Zoonotic virus with unknown animal host although bats is a likely candidate• Biosafety level 4 (BSL-4) pathogen. Highest on the scale, extremely hazardous.

153 # et al.

1) http://emedicine.medscape.com/article/216288-overview#a62) http://www.cdc.gov/vhf/ebola/about.html3) http://www.cdc.gov/vhf/ebola/outbreaks/history/chronology.html4) https://en.wikipedia.org/wiki/1854_Broad_Street_cholera_outbreak5) https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(PPP)_per_capita6) http://www.economist.com/blogs/graphicdetail/2015/08/ebola-graphics7) http://www.msf.org/sites/msf.org/files/msf1yearebolareport_en_230315.pdf

times choose to act with solidarity and other times with indifference is not really for me to answer. It is a problem better suited for sociolo-gists or psychologists than healthcare workers. The problem is that sociolo-gical and psychological factors seem to have been the driving forces in the international response, when really they should not have been.

In contrast to man-made terrors such as war and various social inequalities, disease is not primarily caused by the whim of human ideas and actions.

Although emotions, whether they are expressed as fear or compassion, are very powerful in making us act, they are inefficient in disease prevention. This is not primarily because the actions caused by our sentiment are unreliable and irrational, but due to the fact that disease does not care how we feel. A health crisis such as the Ebola outbreak must be counte-racted by means of rational analysis. It is paramount that people in general and disease preventers in particular keep this in mind.

The number of reported cases and causalities in the Ebola outbreak are suspected to be underreported. Keep this in mind when interpreting the numbers and figures presented in the text.

In the next edition of et al. we will go more in depth on the events that characterised the Ebola outbreak. We will also interview health care professionals with relevant expertise. Hopefully we will be able to shed some light on what should have been done differently.

Thank you for reading. #

Although emotions, whether they are expressed as fear or compassion, are very

powerful in making us act, they are inefficient in disease prevention.

16 et al. # 3

där vi har vårt sommarställe är varje år ett blåbärsår. Det är bland det absolut bästa jag vet; Att sitta där, omgiven av ljusgröna ris fyllda av så mycket bär att grenarna hänger tungt. Jag plockar dem för hand. Bärplock-are är fusk och man tappar känslan, missar själva grejen. I alla fall om du frågar mig. Det är som balsam för själen, lugnet och tystnaden som ger utrymme för tankarna att sväva fritt. Jag gillar helt enkelt verkligen att plocka blåbär.

Men av någon anledning kunde jag den här gången inte riktigt tillåta mig

när jag pratar om prestationsångest i den här texten.

Det handlar om att man har så höga krav på sig själv att prestera att man mår dåligt av det. Det lustiga är att den känslan mycket sällan är kopplad till hur bra man faktiskt brukar prestera.

Just blåbärsplockning är kanske inte den optimala bakgrunden till att prata om prestationsångest, men det var vid det där tillfället i somras som jag började reflektera lite extra över den. Varifrån kommer den och har den något gott med sig?

När beteenden diskuteras upplever

själv att bara sitta där och njuta. När jag såg att burken jag plockade i snart skulle vara fylld började jag snegla bort mot mamma. Till min lättnad innehöll hennes burk inte alls lika mycket blåbär som min. Av någon outgrundlig anledning kände jag, som flyttat hemifrån och varit myndig i flera år, att det var viktigt att ”göra bra ifrån mig” under blåbärsplockningen. Även om mamma knappast la någon vikt vid hur supersnabb jag var.Prestationsångest. Jag har hur mycket som helst. Ibland känns det relevant men ofta är det bara superdumt. Regelrätt ångest har egentligen en tuffare definition, men jag väljer för enkelhetens skull att räkna in även de lindrigare formerna av obehagskänslor

Isomras plockade jag blåbär med min mamma. På den lilla ön utanför Härnösand

Prestations-

ångest

Av någon outgrundlig anledning kände jag, som flyttat hemifrån och varit myndig i flera år, att det var viktigt att ”göra bra

ifrån mig” under blåbärsplockningen.

En krönika av Matilda Forssberg

173 # et al.

jag att man alltid vill nämna en logisk och naturlig förklaring till dem. Som att det alltid finns ett syfte med att vi reagerar som vi gör på olika saker. Jag vet inte om det måste vara så i alla lägen men när det gäller prestations-ångest kan jag ändå tänka mig att det finns både en förklaring och till viss del även en funktion.

Att ha höga krav på sig själv, som är svåra att leva upp till, är vanligt. Det finns hypoteser om att äldsta barnet i en syskonskara i större utsträckning riskerar att vara drabbade eftersom de ofta måste prestera extra bra för att få föräldrarnas uppmärksamhet. Jag tror generellt att om man har tendens till ett sämre självförtroende eller vistas i miljöer där höga presta-

negativa konsekvenserna. Hur gör man det?

Jag vet inte hur mycket klokare jag blivit av allt mitt funderande. Jag tror att lite prestationsångest kan höja pre-stationsnivån men att om det blir för mycket är den bara stjälpande. Det får helt enkelt vara upp till var och en att hitta sin egen gräns och försöka hålla sig på rätt sida av den. I min frys ligger blåbären från i somras. De smakar väldigt gott till kvargen och ingen varken kommer ihåg eller bryr sig om hur snabbt jag fick ihop en liter. Så nästa gång jag sitter där i blåbärsriset ska jag bara njuta av hur fantastiskt bra jag har det. I egen takt plocka tills fingrarna är alldeles blå, för jag gillar verkligen att plocka blåbär. #

tioner värdesätts och förväntas så får man vara beredd att parera för prestationsångesten.

Själv har jag upplevt alla möjliga olika grader av prestationsångest, allt ifrån en ganska lätthanterlig, pirrande men smått obehaglig klump i magen till fullt utblommad skrikande panikång-est. Den där sistnämnda varianten är definitivt inte konstruktiv. Men i lindrigare former finns det chans att prestationsångesten får oss att skärpa till oss, kanske tänka igenom en svår uppgift en extra gång eller öva på ett tal tills det sitter som ett rinnande vatten. Och det är ju bra.

Det kluriga är att plocka ut det positiva utan att drabbas av de

Det får helt enkelt vara upp till var och en att hitta

sin egen gräns och försöka hålla sig på

rätt sida av den.

18 et al. # 3

tillväga. Detta problem är vanligt förekommande och man kan tappa intresset för forskning för att man inte riktigt vet hur man ska göra för att börja engagera sig inom forskarvärlden. Att välja och att välja rätt Om du känner igen dig i beskrivningen och funderar på att engagera dig inom forskning, så är du inte ensam. Det finns många vägar att gå för att börja forska, och för dig som pluggar till fysioterapeut, arbetsterapeut, sjuksköterska, röntgensjuksköterska, tandläkare eller läkare finns möjligheten att söka till forskaraspiranterna, som är en organiserad verksamhet som den medicinska fakulteten har tagit initiativ till att starta, bland annat för att göra det enklare för studenter att börja engagera sig inom forskning. Som forskaraspirant får du chansen att tillsammans med en handledare som du själv tagit kontakt med, ägna din tid åt ett forskningsprojekt. Detta projekt får du planera samt utföra under sommaren tillsammans med en forskargrupp vid en av medicinska fakultetens institutioner, där stipendier utdelas som en ersättning för arbetet som man utför. Studenter som har ambitioner att börja bedriva forskning som forskaraspiranter bör ha någon som kan ge dem väg-ledning och vetenskapliga insikter, som har förmågan att förmedla sina erfarenheter och som kan ha en god inblick i studentens arbetsprocess genom att vara tillgänglig. Samtidigt bör personen ge studenten både tid och utrymme till att inte bara utöka sina färdigheter, men också för att studenten ska kunna erhålla en per-

Intresset väcks Livet som universitetsstudent erbjuder många möj-ligheter att få ta del av olika aktiviteter och för vissa studenter är dessa aktiviteter ett självklart val där en del engagerade personer väljer att vara med i flera sysselsättningar. Men en måndag morgon sitter du och lyssnar på en föreläsare som helt plötsligt pratar om något som väcker ditt intresse. Du undrar kanske hur det skulle kunna vara att få jobba med något så intresseväckande, men du har inte en blekaste aning om hur du ska gå tillväga för att kunna engagera dig i just denna verksamhet. För hur gör man egentligen om man vill börja forska på något som man tycker är intressant? En del forskare har kommit in på sina banor av ren slump och det verkar inte finnas någon mall för hur man faktiskt ska gå tillväga. Du frågar dina äldreterminare om tips och råd, men du blir bara ännu mer förvirrad då inte ens de vet hur man ska gå

ForskaraspiranternaEn artikel av Arvin Behzadi

Forskning som en del av studentlivet?

Genom en snabb sökning kan man se att det bedrivs mycket forskning inom en rad olika forskningsområ-

den.

193 # et al.

inom en rad olika forskningsområden. När man fått en inblick kring vad som finns, kan man sedan börja smalna av sitt sökande för att försöka bestämma sig för om det är preklinisk eller klinisk forskning man vill ägna sin tid åt. Studenter som är forskaraspiranter finns inom ett brett spektrum av forskargrupper vid de olika insti-tutionerna, allt ifrån forskning på molekyl- och cellnivå till epidemiologisk databasforskning. Man kan också se en naturlig övergång mellan den prekliniska och den kliniska forskningen där det inte är ovanligt att man pratar om translationell forskning, där man använder sig av de nyutvunna kunskaperna från grundforskningen för att applicera dessa i den kliniska verksamheten »

sonlig utveckling under arbetsprocessens gång. Att välja rätt handledare kan därför kännas som en tuff process. Man ska hela tiden vara medveten om att handledaren utgör en nyckelroll i ens arbete och att man alltid ska tänka på detta när man letar efter en handledare inom ett forskningsområde som man tycker är intressant. Preklinisk eller klinisk forskning? När det kommer till att välja det ämnesområde som man vill börja forska inom som forskaraspirant, kan det vara värt att försöka tänka brett för att se vad som finns inom den medicinska fakulteten. Genom en snabb sökning kan man se att det bedrivs mycket forskning

20 et al. # 3

leta efter en potentiell forskargrupp om du ska ansöka till forskaraspiranterna. Det ger dig och den framtida handledaren tid till att kunna planera ett givande som-marprojekt som du kan få jobba med tillsammans med forskargruppen. Under årets gång brukar forskaraspiranternas verk-samhet även anordna gemensamma träffar där man möts, presenterar sitt projekt som man har jobbat med samt delar med sig av vad man har lärt sig, hur man har arbetat och hur man har gått tillväga rent praktiskt för att lösa sina frågeställningar. Dessa sammankomster ger forskaraspiranterna tillfällen till att utbyta idéer, använd-bar information samt förslag på eventuella framtida projekt och frågeställningar som man kan ta tillvara på. Forskaraspiranterna kan därför ses som individer som lär sig att bedriva forskning på egen hand, samtidigt som man utgör en gemenskap som lär sig av varandra och som integrerar forskning som en del av studentlivet. #

för att på så sätt lösa sin frågeställning. Den gemensamma gruppen Under tiden som man pluggar som vanligt, erbjuder forskaraspirantverksamheten unika möjligheter där man får ta del av t.ex. forskningsanknutna kurser inom en rad olika ämnen så att man får grundläggande kunskaper som man kan ha användning för när man väl ska börja forska. Samtidigt får man följa forskargruppen som man har varit och arbetat med under sommarperioden där man också kan delta aktivt i forskningen. Personerna bakom forskningen har olika bakgrunder och dessa jobbar tillsammans för att uppnå resultat. Det är sällan en person i gruppen som är expert inom allt och som kan lösa alla problem som uppstår, vilket gör att man vinner på att samarbeta med gruppen som helhet för att försöka få in kunskaper från olika håll och för att förenkla inlärningen samt utförandet av arbetet. Prova på att följa med en forskare från forskargruppen under en dag för att se hur de arbetar och kanske även få testa på att få jobba praktiskt för att kunna uppleva hur det känns. Det är således viktigt att man ser forskargruppen i sin helhet. Tänk också på att det är viktigt att man är ute i god tid när det gäller att börja

Personerna bakom forskningen har olika bakgrunder och dessa jobbar tillsammans

för att uppnå resultat.

213 # et al.

Sammanfattning och tips till dig som funderar på att söka till forskaraspiranterna:

• Det är inte ovanligt att det är många som söker. Ange relevanta erfarenheter i ditt CV och försök att komma i kontakt med en forskargrupp samt ange även detta i ditt personliga brev när du ansöker för att öka chanserna att bli antagen. Var ute i god tid!

• Ta den tid du behöver till att leta efter en handledare som du kan tänka dig att jobba med under flera år. Kontakta forskaren, visa att du är intresserad av att forska och prata gärna med flera olika forskare för att få en klar bild av vad forskning innebär i praktiken och vilka projekt som är aktuella.

• Fråga om du får följa med någon från forskargruppen under en dag. Det är ett enkelt sätt för dig att få en inblick i hur de arbetar och vad du kan förvänta dig att få arbeta med under sommaren.

• Man kan se det som en merit i sig att ha sökt till forskaraspiranterna även om man inte blivit antagen. Ska du ansöka igen året efter, ange i så fall att du sökt året innan för att visa att du har ett genuint intresse för forskning.

• För mer information om forskaraspiranterna och ansökan, besök: www.medfak.umu.se/forskning/forskaraspiranterna/

Lycka till!

22 et al. # 3

För detta verksamhetsår vill jag att vi ska kunna erbjuda ett bredare utbud av programöverskridande aktiviteter. Detta ser lovande ut med våra Fest- och SportMäs-terier som presenterat ett fantastiskt utbud av sådana aktiviteter för hösten och våren med allt från sångboks-sittningar till sportturneringar. Dessutom kommer Umeå universitets vårbal gå av stapeln i maj för tredje gången någonsin. Rekryteringen av vårbalskommitté och pro-jektledare kommer att ske under hösten. Det kommer att behövas två stycken personer från varje studentkår att ingå i gruppen, kanske är det du som läser detta som söker och kommer att väljas ifrån vår kår?

Det är inte bara miljön på vårt kårhus som är i fokus i år utan också arbetsmiljön för oss studenter på våra utbildningar – detta är ett nytt uppdrag för oss detta

termin har dock sina egna utmaningar, allt från att minnas vilka delar som utgjorde det mänskliga svalget till oro för sin nästa utplacering på verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Att vara student omfattar en stor spännvidd av både lust och krav.

I år är det jag som tar över ordförandeklubban och ska leda kårens arbete framåt - med mig har jag en underbart mångfacetterad styrelse. I ryggen har vi en fantastisk renovering av vårt kära kårhus Villan vars väggar och golv glänser som aldrig förr. Detta presen-terar dock en mängd olika utmaningar både nu och för framtidens underhåll.

Varje höst blåser det en härligt livfull vind in över Umeå; nya studenter, mottagningar och en brinnande start på en ny termin. Varje

Ordförandehar ordet

233 # et al.

verksamhetsår. Arbetsmiljö är bland annat att ha ett rum för studenter på våra kliniska placeringar, att ha en god studiemiljö där man kan läsa och att ha trevliga och funktionella föreläsningssalar. Även bostadsfrågan har inte helt oväntat seglat upp och en dialog mellan kommun och studentkårer har påbörjats.

Att kunna erbjuda våra kårmedlemmar ett utbud av försäljningsvaror med hög kvalité är också i detta verksamhetsårs anda. Vi kommer att fortsätta den mycket populära försäljning av Haglöfsryggsäckar, sång-böcker och förmånliga biobiljetter. Det kommer även att säljas snygga manschettknappar med det medicinska M:et på, något att knäppa på sig inför den kommande midvintersittningen som FestMästeriet anordnar.

Som alltid kommer kårstyrelsen att for tsätta att representera studenternas talan i de olika styrelserna och nämnderna som finns inom universitetet. I dessa har vi möjlighet att påverka universitetets framtida utveckling: hur ska framtidens campus se ut? Var ska det byggas? Vilka byggnader ska renoveras och hur ska de se ut? Exempelvis kommer det inom snar framtid att komma så kallade interaktiva fokus- och lärmiljöer i anslutning till våra studiemiljöer – dessa är framtagna i de styrelser, råd och nämnder som finns inom uni-versitetet.

Jag vill att kårstyrelsen ska verka för att det ska bli enklare att prova på eller påbörja sin väg till forsk-

kanske är det du som läser detta som söker och kommer att väljas ifrån

vår kår?

ning redan från sin grundutbildning på ett ordnat och tryggt sätt då ämnet fortfarande känns färskt och roligt. Tidigt fångat forskningsintresse kan vara banan in på doktorandutbildningen och jag hoppas verka för att bygga fler trygga broar mellan grund- och forskarut-bildning.

Med detta sagt vill jag önska er ett gått år! Jag hoppas att ni kommer att ha det roligt tillsammans med varandra, oss i kåren och på vår Villa. Kårstyrelsen företräder dig och det du behöver är det vi ska föra fram till universitetet – tveka inte att höra av dig till oss!

Alexander Siotis Kårordförande Umeå Medicinska Studentkår

”

”

24 et al. # 3

det är att vara ni, jag minns det i varenda detalj. Jag hade också velat läsa om någon som varit som jag. Hade också velat läsa om någon som berättade det jag tänker berätta för er nu: det kan bli bättre. Kom ihåg det.

Dagen då det började var jag arton år gammal. Jag var klädd i det mest intetsägande jag hade för jag ville så gärna verka normal och jag var så blyg att jag inte vågade fråga någon om vägen till salen där uppropet var. Jag var mitt i en livskris och hade ingen aning om ifall jag ville läsa den här utbildningen som var så många

andras stora dröm. Jag var bara säker på att jag inte kunde fortsätta att sitta ensam hemma och jaga mina författardrömmar i en stad där jag inte kände någon annan än min pojkvän. Den där dagen när jag började läkarprogrammet. Jag var så många saker. Men mest av allt var jag livrädd. För allting, egentligen. Men framför allt för att någon skulle upptäcka att jag inte passade in.

För alla andra skrev föreläsningsanteckningar med färgkodning efter viktighetsgrad så det smattrade om

färgpennorna när korkarna slets av och sedan satte de in hand-outsen i pärmar. Och jag visste inte var jag hade hälften av mina papper och blyertsklottret till anteckningar var suddigt. Alla andra visste hur man snicksnackade med folk utan att samtalet handlade om någonting riktigt alls och gick på fest som om de aldrig gjort annat. När jag satte mig vid någon i föreläsningssa-len försökte jag febrilt säga något normalt och spottade alltid ur mig något konstigt. Och första gången jag blev bjuden på fest? Ja, ni kan väl gissa det vid det här laget: jag blev livrädd. Någon kunde ju märka att jag inte visste hur man gjorde.Men alla ni som är livrädda. Ni som undrar vilken

lösning jag ska erbjuda på känslan av att inte passa in där ni har hamnat. Oavsett om det är för att ni är för blyga eller för pratsamma, för gamla eller för unga, för ambitiösa eller för hopplöst slarviga. Det finns ingen mirakelmedicin mot att vara udda. I alla fall inte vad jag vet. Och om ni hittar någon, vill jag inte längre ha den. För det som sakta men säkert förändrade mitt liv var just detta: sluta älta allt du inte är. Bara var sådan, på det bästa sätt du kan. Gör dig av beteenden du mår uppenbart dåligt av och låt resten vara. Ägna aldrig hela dagar och kvällar åt att undra vad

Det här är en text till er som också är livrädda. Rädda nu när allting börjar. Jag vet att ni finns därute och jag hoppas att ni läser. Jag vet hur

Men mest av allt var jag livrädd. För allting, egentligen. Men framför allt för att någon skulle upptäcka att jag inte passade in.

En text till alla l iv rädda

En krönika av Ulrika Nettelblad

253 # et al.

alla egentligen tycker om dig. Låt dem tycka. Folk kommer alltid att tycka.

För min del tog det ett år, sedan blev det bättre. Jag tvingade mig själv att göra det bättre. Pratade fast jag inte vågade, tog plats fast hjärnan skrek att jag borde gömma mig. Jag gjorde det om och om igen, tills det slutade att vara jobbigt. Resten av allt som jag kände var fel med mig lät jag vara. Det fanns fördelar med det också. Alla mina anteckningar må vara kaos men det tvingar mig att minnas saker utantill redan från början

istället. Att inte vara en naturlig småpratare innebär att när man väl snackar med folk utbyter man oftast en massa information. Och alla mina försök att lära mig hur man småpratar gör att jag har lätt för att lära mig hur man utför andra typer av samtal, som att prata med patienter. Jag vet hur mycket man kan behöva öva på något så synbart enkelt som att prata lite grann. Fem år efter den där dagen ägnar jag min tid åt livet, istället för åt att vara rädd för det..

Så den här texten är till alla er som fortfarande är rädda. Jag lovar er. Det kan bli bättre. Kan alltid bli bättre. Det finns inget att vara rädd för. #

Det finns ingen mirakelmedicin

mot att vara udda.

26 et al. # 3

Priset för religionsfrihet En krönika av Theresa Karlström

cipiella och etiska diskussioner. Frågor som ofta är på den juridiska tapeten handlar om vad som egentligen skyddas av religionsfriheten och vilka intressen som väger tyngre än enskil-das rätt att utöva sin religion.

Sedan mitten av 90-talet är Sverige bundna av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighe-terna och de grundläggande friheterna (EKMR) och dess reglering av reli-

BarnmorskefalletEG har vid tre olika tillfällen sökt arbete som barnmorska inom Lands-tinget i Jönköpings län och då fått beskedet att hon inte kan erbjudas någon anställning på grund av att hon ej varit beredd att medverka vid utförandet av aborter. Innebär detta en kränkning av EG:s rätt till religions-frihet enligt EKMR?

Religionsfriheten återfinns i EKMR art. 9 och lyder som följer :

gionsfriheten. EKMR är överordnad våra nationella rättskällor på så vis att vi inte kan stifta lagar som går emot konventionen och vi är bundna av de domar (den praxis) som kommer från Europadomstolen. Religionsfri-heten i arbetslivet har tidigare varit föremål för prövning men frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal har aldrig tagits upp. Förra året kom dock ett beslut från Diskrimineringsom-budsmannen (DO) vars resonemang förenklat redovisas nedan i ett försök att visa på lite av den komplexitet religionsfriheten inbegriper.

När religionen ska ha plats i ett sekulariserat samhälle uppstår ofta juridiska, prin-

(9.1)Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning sedvänjor eller ritualer.

(9.2) Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

273 # et al.

Vägran att utföra abor ter är att betrakta som utövande av religion på grund av den starka kopplingen till den kristna värdegrunden. Detta innebär att EG:s ställningstagande åtnjuter skydd enligt art. 9.1 i EKMR. Landstingets beslut att hon, på grund av detta ställningstagande, utesluts från anställning som barnmorska har därmed utgjort en inskränkning av hennes religionsfrihet.

Som vi kan utläsa från art. 9.2 kan rätten till utövning av religion inskrän-kas under vissa omständigheter. För det första måste inskränkning göras med stöd i lag. Någon allmän lagregle-ring av arbetstagares arbetsskyldighet finns inte i svensk rätt men Europa-domstolen har godtagit stöd i kollek-tivavtal och erkänd arbetsmarknads-praxis. Landstingets krav på att EG måste kunna medverka vid utförandet av aborter har därmed haft ett sådant

i EG:s religionsfrihet som landstingets beslut inneburit får därmed även anses ha tillgodosett intresset av att skydda andras fri- och rättigheter.

Vid en sammantagen bedömning finner DO att landstingets agerande har utgjort en tillåten inskränkning enligt art. 9.2 och ingen kränkning av EG:s rätt till religionsfrihet enligt art 9.1 har därför skett.

Som påpekats ovan har Europa-domstolen ännu inte prövat något motsvarande fall och vad domen skulle bli är - trots DO:s beslut - ovisst. Det ligger nära tillhands att resonera utifrån att medverkan vid abort är en del av arbetsbeskrivningen för barnmorskor och att inneha ett specifikt yrke är inte en mänsklig rät-tighet. Båda dessa argument är riktiga, men det tar inte bort det faktum att vi till att börja med inte får ha »

stöd i den svenska rättsordningen att inskränkningen skett med stöd av ”lag” i konventionens mening.

Förutom lagkravet måste inskränk-ningen vara nödvändig, den får således inte vara mer långtgående än vad som framstår som rimligt i förhållande till det intresse som inskränkningen är avsedd att tillgodose. Det här innebär att det krävs en proportionalitetsbe-dömning. Landstingets beslut har otvi-velaktigt fått allvarliga konsekvenser för EG men åtgärden får emellertid anses ha vidtagits till skydd för hälsa. Av Europadomstolens praxis framgår det vidare att om abort är tillåtet enligt nationell lagstiftning måste staten säkerställa att kvinnor också i praktiken har tillgång till abort. En underlåtenhet att göra så kan utgöra en kränkning av abor tsökande kvinnors rätt till respekt för sitt pri-vatliv enligt art. 8 EKMR. Det ingrepp

Landstingets beslut har otvivelaktigt fått

allvarliga konsekvenser för EG men åtgärden får emellertid anses ha vidtagits till skydd för

hälsa.

28 et al. # 3

arbetskrav som indirekt stänger ute vissa grupper om kraven inte är absolut nödvändiga. Om vi till exempel tar hänsyns till att majori-teten av Sveriges befolkning inte har en religiös övertygelse som gör att de ej vill utföra aborter. Sedan ser vi till det faktum att det är en förhållandevis liten del av befolkning vill bli barnmor-skor. Då torde de personer som fyller i bägge dessa kategorier rimligtvis vara få. Kan man i ljuset av detta säga att samvetsfrihet för barnmorskor är ett verkligt hot mot en effektiv tillgång till abortvård? Om svarat är nej, kan vi då fortfarande motivera landstingets agerande som nödvändigt? Om svaret är ja så bör vi gå vidare och fråga oss om det är mer rimligt att någon ska tvingas avsäga sig sin religiösa överty-gelse än att kräva att landstinget ska anställa mer personal? Har mänskliga rättigheter en ekonomisk smärtgräns?

Oberoende av vad vi personligen bedömer som rimligt och nödvändigt är det långt ifrån ett juridiskt självklart

fall. Vad vi däremot kan slå fast är att om vi vill värna om religionsfriheten måste vi acceptera att den även kan ge rättigheter som går emot vår egen övertygelse, precis som att yttrande-friheten gör att åsikter som vi anser vara förkastliga får uttryckas offentligt. Mänskliga rättigheter tjänar många syften, ett av dem är att skydda en minoritet mot majoritetens, medvetna och omedvetna, för tryck. Detta eftersom rättigheter som tillgodoses av samhällsnormen sällan behöver rättslig legitimitet för att respekteras, exempelvis att vara muslim i Nordaf-rika eller icke-troende i Sverige. Vi kan inte säga att vi verkligen respekterar mänskliga rättigheter om vi bara res-pekterar de rättigheter som passar oss. #

Theresa Karlströmfd. chefredaktörde Facto

293 # et al.

K Å R H U S E TV I L L A N

EPP Sittning KlubbPub

Umeå Medicinska Studentkårs vattenhål på campus. Runda av veckan med EPP på fredagen mellan kl 14-18. Håll en sittning med

klassen, vännerna eller kollegorna på fredag och lördag kl 18-22, i våra nyrenoverade lokaler. När taffeln är bruten slår vi upp dörrarna

och håller dansgolvet i full fart kl 22-02.

Kontakt för bokning, idéer och frågor - karhuschef@karhusetvillan.com Kommande event - Karhusetvillan.com & Kårhuset Villan på Facebook

Bli en del av gänget - Personal på Kårhuset Villan - på Facebook

30 et al. # 3

När vi tänker på degenerativa sjukdomar föreställer vi oss ofta ett inslag av slitage, likt ett gammalt avloppsrör som börjar rosta börjar kroppen ofrånkomligen falla sönder. Ur det här perspektivet beror neurodege-nerativa sjukdomar som exempelvis Alzheimers och Parkinsons på ett inneboende fel eller skörhet i vävnaden. Prionsjukdomar som Creutzfeldts Jakob (Galna kosjukan) avviker från den här gängse föreställ-ningen eftersom de kan smitta mellan människor (och även över artgränserna). I en ny artikel från Nature föreslås likheterna mellan prionsjukdomar och klassiska

neurodegenerativa sjukdomar vara större än man tidigare trott. Kan Alzheimers smitta? Det verkar inte längre helt osannolikt.

Jaunmuktane, Z. et al., 2015. Evidence for human transmission of amyloid-ß pathology and cerebral amyloid angiopathy. Nature, 525(7568), pp.247–250.

Available at: http://dx.doi.org/10.1038/nature15369 [Accessed September 9, 2015].

Neurodegenerativitet som smitta

Signifikans och reproducerbarhet är centrala begrepp för vetenskapen och nära sammankopplade med varandra. Får vi signifikanta resultat kommer dessa troligtvis även vara reproducerbara, det är i alla fall förhoppningen. I en stor studie publicerad i Science har forskare försökt kolla hur pass reproducerbara fynden i 100 stycken psykologiska forskningsartiklar egentligen var. Trots att de utvalda artiklarna ansågs hålla hög vetenskaplig standard kunde mindre än hälften av resultaten reproduceras med bibehållen signifikans. Vetenskapliga tidskrifter premierar ofta banbrytande forskning, att göra om experiment anses däremot

tråkigt. Att gå den väg som någon tidigare vandrat kanske inte är så spännande för vetenskapen men utifrån Science artikelns resultat så vore det kanske nyttigt.

Open Science Collaboration, 2015. Estimating the reproducibility of psychological science. Science, 349(6251), pp.aac4716–aac4716.

Available at: http://www.sciencemag.org/content/349/6251/aac4716 [Accessed August 27, 2015].

Är signifikans signifikant?

Uppsluppet uppslag

Man har länge kunnat visa att muskelstyrka mätt som greppstyrka är associerat med ökad kardiovaskulär dödlighet och universell dödlighet. Men tidigare har man inte gjort studier som undersöker detta genom flera olika socioekonomiska grupper från olika kulturer och olika länder. I denna studie undersöks greppstyrka hos ca: 140 000 personer mellan 35-70 år utspridda över ett flertal kontinenter och länder. Man fann en ökad risk för dödlighet i kardiovaskulär sjukdom hos de med lägre greppstyrka. Greppstyrkan var en starkare

prognostisk faktor än blodtryck.

Leong, D.P. et al., 2015. Prognostic value of grip strength: findings from the Prospective Urban Rural Epidemiology (PURE) study. The Lancet, 386(9990), pp.266–73.

Available at: http://www.thelancet.com/article/S0140673614620006/fulltext [Accessed May 15, 2015].

Vad säger ditt handslag om dig?

313 # et al.

Complete cerebellar agenesis betyder att födas utan en lillhjärna. Det är ett av de ovanligaste syndromen i världen. Nyligen publicerades en fallstudie i tidskriften Brain som beskrev en 24-årig kinesisk patient som hade haft yrsel och svårigheter att gå i mer än 20 år. Den senaste månaden hade hon också fått illamående och kräkning. Det visade sig att hon saknade sin lillhjärna. Hon hade inte lärt sig gå förrän 7 års ålder, och gick då med viss ostadighet. Det förelåg en del koordinations- svårigheter, samt vissa svårigheter att prata tydligt, men hon hade i övrigt inga men. Kvinnan är gift och har en dotter som är fullt frisk och hade heller inga neurologiska sjukdomar i släkten.

Illamåendet och kräkning berodde på att hålrummet där lillhjärnan skulle varit var fyllt med vätska som sedan kunde minskas och de akuta symptomen försvann.

Yu, F. et al., 2015. A new case of complete primary cerebellar agenesis: clinical and imaging findings in a living patient. Brain : a journal of neurology, 138(Pt 6), p.e353.

Available at: http://brain.oxfordjournals.org/content/early/2014/08/22/brain.awu239 [Accessed Septem-ber 29, 2015].

Att födas utan en del av sin hjärna

Vi ses igen 6 december

et al .www.medic inska .seeta l@medic inska .se

32 et al. # 3

www.medicinska.se etal@medicinska.se